Hur gör man?
Ni som har fått det roliga nya blogg.se. Hur sjutton lägger man in filmer från youtube?
Inget att oroa sig för...
Nu var man ensam igen, svärföräldrar och svåger har begett sig uppåt i landet igen men om en vecka kommer vi efter :)
Jag är en sån som inte oroar mig i onödan när det gäller mig, vilket jag fick bevis på idag :P Jag har under ett par dagar eller rättare sagt en vecka om inte mer misstänkt att jag fått urinvägsinfektion. Jag har haft det förr och tyckte att jag kände igen symptomen men jag har ju aldrig fött barn innan och vet inte om det är normalt att det ska vara såhär så jag har inte brytt mig så mycket om det utan tänkt att det går över så småningom, det är väl inget att oroa sig för tänkte jag. Men eftersom det inte gick över så tog jag idag tag i saken och ringde till vårdcentralen och fick tid direkt. Levis var nyäten och hade somnat så lämnade honom hemma med Niko (vi bor i huset bakom vårdcentralen så skulle han bli hungrig kunde niko komma med honom :) ). Efter provsvaren kom visade det sig att jag hade MASSOR med bakterier i urinet och även blod i det, ooops. Var bara att sätta mig på en antibiotikakur direkt. Tur att det inte hade spridits till njurarna i alla fall, det har det gjort förr och det är inte så skönt. Tji fick jag för att inte oroa mig, så hädanefter ska jag nog kolla upp saker lite tidigare än att vänta en vecka...
Premiärgick med vagnen själv idag och lillskrutten skötte sig utmärkt! Bröstmjöl är ju som en drog verkligen och han slocknar oftast direkt efter att ha ätit så ett par km gick vi. Så skönt att jag ändå så fort efter förlossningen kan gå så långa sträckor. Kilona måste ju bort så det är bara att jobba på! På tal om att kilona ska rasa ska jag nu äta lite godis... Jag har ju ändå varit ute och gått ;)
Pappas första två veckor
Jaha... Och nu då?
Levis blir idag 2 veckor gammal/ung. Tiden har gått riktigt fort, främst kanske för att jag varit ledig och kommit in i slörutiner där jag i princip inte gör något alls. Vi har haft besök från mor och farföräldrar, farbror och moster under tiden, vilket såklart har gjort dagarna mer intressanta och kanske snabbat på tiden lite. Nu har jag påbörjat min intensiva jobbperiod på 8 dagars arbete, det är ungefär det jag kommer jobba i sommar innan jag går på mina vanliga helger under terminen. Jag har givetvis jobbat innan han kom och en helg här eller där, men sommaren bara sprang förbi, allt detta på grund av att han kom 2 veckor senare än tänkt/beräknat.
Så då är det det här med att vara förälder. Alla vill såklart höra att det är fantastiskt, underbart, det bästa som hänt och hela den faderullan. Saken är att det är klart det är det. De stunder som han ligger nyfiket och stirrar en rakt i ögonen inser man vilket mirakel det är, de 10 minuter åt gången han faktiskt gör det innan han inser att man inte är så jäkla intressant utan att det faktiskt finns roligare saker att titta på. Men stor del av tiden, och det här är enbart från min sida, är det inte så jäkla mycket som händer...
Han är för det mesta tyst, sover och äter, han gör sina behov så ibland är det lite action med blöjbyten och det kan spetsas till med att han faktiskt kissar precis då man tar av blöjan och det blir en skrattkaskad likt många dåliga komedier. Sen väntar man på nästa gång det blir något liknande. Jag har på allvar inte ändrat mina rutiner i princip någonting. Jo, en sak, jag somnar "direkt" jag lägger mig. De som känner mig vet att jag kan ha stora svårigheter att somna på nätterna (jag sover alltid som en gud när jag somnar) men nu har jag börjat kunna somna ganska fort, vilket också leder till att jag är piggare och vaknar tidigare. MEN detta betyder inte klockan 6 på morgonen, jag sover till mellan 10-12 varje dag. Inte helt fy skam.
Och då jag väl försöker mig på att hotta upp tillvaron med Levis och hänga lite med han är det inte sällan han börjar grina illa och säga ifrån. Det är här det är lite trist att vara "partnern" i förhållandet. Vi vet att det i 19 av 20 fall fungerar med att han får lite mat, så det finns ingen anledning för mig att bära runt på ett skrikande barn utan jag kastar lätt över honom till Rebecca så blir han tyst. Så att känna sig hjälpsam och viktig för Levis, det är svårt...
Givetvis kommer mycket ändras och jag vet varför situationen är som den är, men att jag känner mig mer som en service-robot åt Rebecca istället för en pappa just nu förvånar mig en aning. Jag får njuta av de fantastiska 10 minuters perioderna jag får här innan jag försvinner iväg på nästa jobbpass.
Touch And Go
Saint Nikolaus
Lillhjärtat!
Så ringde expressen...
Idag var en stor dag, min första dag ensam med Levis! Långdag dessutom - 12-21.30! Det har faktiskt gått bra men det tar nog ett tag att komma in i rutiner - hur man ska hinna äta, gå på toa osv. Men jag är ändå nöjd över dagen och jag har tillochmed hunnit diska! Självklart myst en massa med lillgrabben också. Jag är ändå nöjd med dagen måste jag säga!
Dagen började rätt så kul. Jag brukar inte orka svara när det är 08 nummer som ringer men idag gjorde jag det! Det var en kvinna från Expressen. Vad fan vill expressen mig tänkte jag. Så fortsätter hon med att hon har hittat min blogg efter att ha googlat runt lite - vilket gjorde att jag ännu mer undrade vad hon ville mig. Hon fortsatte med att säga att dom gjorde en artikelserie om husdjur och sjukdomar och gravida och hade då hittat min blogg då jag har katter. Tyvärr fick jag ju göra henne besviken iom att jag inte är gravid längre och det var just gravida hon sökte. Var skönt att kunna skylla på att jag inte var gravid längre än att hitta på nån vit lögn om varför jag inte ville ställa upp. Men ändå, lite coolt var det ändå att hon hade hittat min lilla blogg. Blev inga 15 minutes of fame här för mig inte. Så ni gravid med husdjur se upp, hon kanske ringer er också ;)
Äntligen!
Internet har legat nere här hemma ett bra tag och därför har jag inte kunnat uppdatera något. Nu är det äntligen igång och jag kan skriva några rader.
Det är sjukt vad tiden går fort! Lillen är redan 12 dagar, det känns dock som att han alltid varit hos oss. Hur var det innan? Det är så mysigt att vakna om nätterna av att han ligger och "pratar" i sängen och spanar runt - ännu mer mysigt är det när man märker att han ligger och tittar på en och ler lite smått. Vi är fortfarande bortskämda med att ha en grabb som sover och äter som han ska. Vi sover om nätterna och har det mysigt om dagarna!
Igår var det första besöker på BVC och skrutten växer som han ska! Födelsevikten var 3770g, efter 5 dagar 3760g och nu efter 11 dagar 4150g! På 6 dagar har han gått upp 390g! Det är ju hur mycket som helst - men det är väldigt skönt att han växer som han ska :) Ska dit på tisdag igen får se hur det ser ut då :)
Snart ska vi iväg på semester med grabben och han ska först få träffa hans norrländska släkt och sen hans småländska :) Sen har vi en mysvecka när niko är ledig här i uppsala :)
Nu vaknade lillskrutten, ska ta hand om honom och sen fixa käk :) Förhoppningsvis kan jag uppdatera bättre nu när internet förhoppningsvis fungerar!
Namnbetydelse
Jag känner att jag börjar leva upp till mitt namn väldigt mycket nu... Rebecca har många olika betydelser, allt från "den strålande" till "fängslande" till "älskad"... Det låter väl vackert, eller hur? Men det är inte riktigt de betydelserna jag menar. Rebecca betyder även "matglad" och "kviga". Det är det sistnämda jag menar! Visserligen har ju jag "kalvat" men annars så är kviga en ko och vad förknippar man med kor? Jo mjölk! Jag är ett levande mjölkpaket... Snacka om att leva upp till sitt namn!
Levis å andra sidan står kort och gott för lätt och snabb/strid. Han kommer nog inte leva upp till sitt namn så bra som bebis i alla fall. Fortsätter han äta som han gör nu kommer han vara allt annat än lätt!
Levis å andra sidan står kort och gott för lätt och snabb/strid. Han kommer nog inte leva upp till sitt namn så bra som bebis i alla fall. Fortsätter han äta som han gör nu kommer han vara allt annat än lätt!
Midsommar
Idag är det midsommar! Första dagen med Levis utan Niko hemma, han jobbar. Men är inte ensam då Nikos föräldrar och bror är här. Levis är dock väldigt mammig och vill amma hela tiden. Han har sovit väldigt bra två nätter i rad och somnar i sin säng, duktig kille!
Niko föreslog imorse att vi skulle ha picknick vilket han gick och handlade till. Lite midsommarfirande skulle vi ju ändå ha :) Dock blev Levis lite gnällig så vi åkte hem. Han hade i princip varit vaken från 6 och klockan var nu 1 så han behövde sova! Nu sover han ännu mer skrutten!
Det blir bättre bloggning från min sida snart, jag lovar. Har ni nån fråga sålänge så släng i den i en kommentar!
Trevlig midsommar!
Niko föreslog imorse att vi skulle ha picknick vilket han gick och handlade till. Lite midsommarfirande skulle vi ju ändå ha :) Dock blev Levis lite gnällig så vi åkte hem. Han hade i princip varit vaken från 6 och klockan var nu 1 så han behövde sova! Nu sover han ännu mer skrutten!
Det blir bättre bloggning från min sida snart, jag lovar. Har ni nån fråga sålänge så släng i den i en kommentar!
Trevlig midsommar!
För en vecka sen...
För en vecka sen upplevde jag den värsta smärtan någonsin.
För en vecka sen var jag inte så charmig...
För en vecka sen upplevde jag det största lyckoruset någonsin...
För en vecka sen föddes världens finaste och mest fantastiska Levis! Jag är stolt upp över öronen över att vara hans mamma <3
Gårdagen och dagen
Glömde skriva om gårdagens läkarbesök. Det gick jättebra! Han var så duktig! Han hörde bra, han såg fortfarande fin ut och dom fick bevis på att han kissade då han kissade ner ett halvt rum :) Var nyfiken på vikten eftersom jag vet att det är vanligt att de tappar vikt i början - 10 gram hade lillkillen tappat! 10 gram är ju ingenting så nu väger han 3760 gram :) En väldigt stolt mamma har vi här :)
Han somnade så gott i bilen så vi beslutade oss att ta en snabbtur till mitt jobb och säga hej innan alla går på semester. Han blev godkänd av både barn och vuxna :) Vi svängde förbi min kusin och kusinbarn så nu har Levis fått träffa sin syssling Alwa för första gången. Fick fin present i form utav ett par byxor och body att växa i :) Vi gick även en premiärtur med barnvagnen en liten kortis. Först gillade han den inte men sen så gick det bara fin fint. Jag slog även rekord i att gå. Har inte gått så långt på flera flera månader och då gick vi ändå inte långt.
Idag var det finfint väder och en promenad skulle tas igen - nu för att köpa nappar. Han är väldigt snuttig av sig och napp fick vi börja med tidigt eftersom att han inte kan ligga vid bröstet dygnet runt. Det blev en promenad på två timmar! Det var skönt att veta att jag kan gå så långt nu men jag ska ta det lite lungt ändå, det var ju ändå snart en vecka sen jag födde och helt återställd är jag ju inte ännu.
Oscar och Karin var på besök här för ett tag sen - dom ville träffa Levis. Vi fick även där fin presenter i form utav en napphållare och en ursöt outfit. Det är som grodoutfiten (se några tidigare inlägg) fast med hippo och så är det shorts ist för byxor. Kommer passa perfekt :) Nu har lillen somnat i min famn och det är snart läggdags på riktigt.
Som hejdå bjuder på en Levis som gör någon speciell min - men ändå så är han så söt :) Jag är så lycklig!
Fru Mattheos förlossningsberättelse
Den efterlängtade förlossningsberättelsen ska nu komma, från min sida - alltså mammans! Nyblivna pappan sitter och skriver hans historia från hans sida och det inlägget (om vi nu gjort rätt) finns under mitt - så missa inte det! Det lär bli ett långt inlägg men det får ni ta :)
Ja dagen D, den 14 juni! Det konstiga var att ingen av oss var nervös - vi hade ändå inställningen att inget kommer att ske den dagen, att vi kommer få åka hem pga tidsbrist på förlossningen. Det enda jag var "nervös" för var undersökningen när de skulle kolla om jag var mogen eller ej. Att ligga där och bresa ut mig samtidigt som nån ärr och gräver är väl inget jag tycker känns särskilt lockande. 8.30 så var vi på plats på Ackis och fick gå in i ett rum där CTG skulle tas i 10 minuter. 10 minuter gick och blev tillsist väldigt många mer minuter - det skulle dyka upp någon bock på skärmen men det gjorde det aldrig. Levis låg ju och sov i magen och ville inte vakna! Men dom nöjde sig ändå med resultatet och tog mitt blodtryck, 145/110! Jag har alltid haft jättebra blodtryck och blev lite chockad när hon sa det - men det följde med orden "så ni blir nog garanterat igångsatta idag". SHIT! Det kommer hända! Vi skulle in till en läkare på kontroll och det var en manlig läkare, det var inget jag ville ha men fick känslan av att man inte kan styra över läkare. Jag tror man såg på mig hur obekväm jag var och jag stenglodde på Niko när jag skulle kontrolleras. Det var ingen härlig upplevelse och han kunde konstatera att jag inte var mogen och att han inte ens fick tag i min livmoderstapp! Vi blev nerskickade till förlossningen för ytterligare en kontroll.
Vid förlossningen så blev vi mötta av en virrig sommarvikarie, som visserligen var trevlig och rolig men lite väl virrig. Efter att ha bett om mitt personnr och mitt leg tre ggr så skrev hon tillsist upp det! Vi blev invisade i ett rum och fick träffa en annan barnmorska som skulle hämta en läkare för kontroll och för att se hur jag skulle sättas igång. Denna gång var det en kvinnlig läkare vilket gjorde att det inte blev lika obekvämt och denna gång visste jag ju hur det kändes. Hon konstaterade att jag inte var mogen men att dom ändå kunde börja med en ballong (en kateter som förs in och så sprutas koksalt in i den). Ungefär vid 11 så sattes ballongen på plats och skulle dras i ungefär varje halvtimme-timme tills den trillade ut och då skulle man vara öppen 3 cm. Ungefär 4 timmar brukade det ta sa hon. Jag gick på toa och barnmorskan sa att det kan kännas som att den ramlar ut men det gör den inte. Näe visst va. Plopp sa det så var den ute! Niko fick ringa på barnmorskan som blev chockad över hur snabbt det gick, hade den kanske inne i 30 minuter. Det var då dags för att sticka hål på hinnan så att vattnet gick och sätta igång med värkstimulerande dropp.
Det gick fort tills värkarna började komma och de blev starkare och starkare och blev svårare att kontrollera. I normala fall så hinner ju kroppen anpassa sig men det hann den inte nu. Jag började starkt fundera på epidural - fast att jag bestämt INTE skulle ha det! Jag fixade det inte kände jag. Vi testade lustgas först men jag mådde bara illa av den och blev yr - delvis för att jag inte ätit nåt och sen var det nog kanske för starkt. Nu börjar allt bli väldigt suddigt för mig och mycket har jag fått fråga Niko eller fått återberättat. Epidural skulle sättas in och dom ringde efter narkosläkaren. Jag minns hur dom sa vad jag skulle göra, jag minns att narkosläkaren kom och presenterade sig - vad han hette vet jag inte alls och hur han såg ut har jag ingen aning om. Vid 15.30 så fick jag epiduralen. Jag låg och var helt väck! Det var helt fantastiskt när det började värka och jag kände hur jag kunde slappna av och möta värkarna på ett annat sätt. I 20 minuter hann jag väl ha full effekt av epiduralen tills jag var tvungen att gå på toa. Toaletten blev min grej, ballongen åkte ur där och denna gång så började det göra ont mellan benen. Barnmorskan funderade väl på om nåt blivit fel med epiduralen eller något men vi skulle avvakta. Sen blev trycket värre och värre och värre. Jag fick nästan panik och visste inte vad jag skulle göra och skrek till Niko att trycka på knappen! In kom dom och sa att jag skulle kontrolleras. Jahapp, jag var öppen 10 cm! Från 3 cm - 10 cm på ca 45 minuter. Nu var det dags för det riktiga - Levis skulle ut!
Jag fick testa olika förlossnignsställningar, jag använde lustgas som en galning. Jag skrek, jag trodde jag skulle börja gråta, jag kramade Nikos hand. Hela tiden kände jag både Nikos och barnmorskornas stöd som sa hur duktig jag var - men jag kände mig inte duktig! Här trodde jag att jag skulle klara mig utan epidural och här låg jag och skrek och nästan grät av smärta MED epidural. Men det konstigaste var ju att kroppen visste vad den skulle göra! Jag skulle ha dragkamp med barnmorskorna men jag var för stark och drog nästan omkull dom. Sen kom orden "I nästa värk så kommer han". Då fick jag nästan lite småpanik och började halvt gråta, värken kom och ut kom en liten pojke. Innan jag fick upp honom på bröstet så tog dom ett blodprov från navelsträngen (hade gått med i en studie och sagt att dom fick ta de proverna). När han grät första ggn så började jag gråta. Lilla lillkillen som vägrat komma ut låg nu och väntade på att få komma upp till mig. Det var det mest fantastiska jag varit med om när han kom till mig - lyckan var total. Där var jag med min underbara fantastiska man och vår son - vår son! Det är svårt att förklara hur det kändes och hur känslan var. Alla smärtor var som bortblåsta och jag kände bara ett enormt lyckorus. Niko klippte navelsträngen, han vägdes och mättes och vi fick fika att fira med. Vi ringde hem till våra föräldrar och sa att han nu var här! Namn kunde jag inte komma fram till utan hans namn fick han dan efter. Efter att ha legat och kollat på honom en hel natt så kände jag att det var en liten Levis som var i min famn, en Levis T Mattheos.
Efter förlossningen skulle vi upp på BB men den historian kan vi ta en annan dag :) När jag skriver detta så blir jag alldeles tårögd och kan inte riktigt förstå att han är vår, att det inte är något vi ska lämna tillbaka. Jag säger det som alla mammor säger - detta kan jag absolut göra igen! Belöningen man får är värd all smärta i världen!
Detta hände på förlossningen
Vi har ju sagt att vi ska lägga upp varsin berättelse om hur förlossningen gick och timmarna innan/efter. Inläggen kommer läggas upp samtidigt så att vi inte läser varandras och anpassar, men det lär nog bli ganska lika eftersom det har gått en tid och vi har tillsammans berättat historien ett antal gånger redan. Jag har fått såklart fått rätta Rebecca vid ett flertal tillfällen...
Vi anlände för kontroll halv 9 på morgonen. Efter att barnet och Rebecca kontrollerats med kablar och grejs så kunde vi konstatera att båda mådde bra. Det tog dock lite tid, krysset ville inte försvinna på apparaten så vi fick nöja oss med ett godkännande från barnmorskorna.
Därefter fick vi träffa den manliga läkaren som fanns på avdelningen. Rebecca var lite obekväm med att det var en man, men det gick bra. Det enda problemet var att han inte hittade livmodertappen, vilket betydde att Rebecca var mycket omogen och kroppen var egentligen inte alls redo för att föda. Däremot var blodtrycket lite högt och det bestämdes ändå att hon skulle sättas igång, och vi blev nedskickade till förlossningen.
På förlossningen tog det lite tid, virriga barnmorskor och lite annat, men tillslut kom läkaren. Hon gjorde en undersökning och konstaterade lyckligvis att vi skulle slippa hormonplattan och istället starta med ballong. Detta skulle göra att förlossningen gick snabbare. Dock hade vi ändå förberett oss på att få vara där 2-3 dygn. Därför åkte jag nångång kring detta skedet och parkerade om bilen samt bar ca 10 energidrycker, 5-6 fryspizzor, yatzy, kasta gris, 2 böcker, ett gäng kläder till oss och barn, hygiengrejer, kudde, 2 väskor m.m. Detta gick jag med i strålande solsken en dryg kilometer, med mössa och jacka eftersom vädret i 2-3 veckor varit mulet och regnit. Det var varmt.
Detta var dock helt meningslöst, ballongen ploppade ut efter ca 30 min. Då var Rebecca 3 cm öppen. Därefter sattes värkstimulerande dropp och det satte igång direkt. Hon fick epidral, gick på toaletten och så var hon öppen 10 cm. Från 3 till 10 cm tog kanske 45 min. Därefter började krystvärkarna, i ca 20 min. Om jag räknat rätt var det väl ca 6-7 krystvärkar, sen ploppade han ut.
Från mitt perspektiv såg jag navelsträngen snurras några varv runt huvudet, sedan togs prov på navelsträngen och därefter kom han upp i famnen på Rebecca. Klockan var 16.44. Det var helt underbart. Han var len, lite blod i håret och han var helt tyst och nyfiken. Det var en sjukt märklig känsla....
Innan jag fick hålla honom, 2 timmar senare, så vägdes och mättes han. Rebecca syddes lite och egentligen var det en ganska bisarr stund. Egentligen kommer jag nog inte ihåg så mycket från det, det enda jag har därifrån är en bra känsla. Vi fick iofs få se moderkakan också, var rätt fränt..
Vi blev skickade till bb för obligatoriskt 24 timmars stannande efter en överburenhet. Det gav oss ingenting. Det enda var lite sömn, personalbrist, de höll inga tider de lovade (ibland 2-3 timmar sena) och de hade ingen koll på oss. Så, när 24 timmar hade gått ville vi fort därifrån. Glädjepunkten där var att vi träffade ett mycket trevligt par från föräldragruppen som hade fått en liten dotter dagen innan oss.
Så, det var min. Insåg halvvägs in i inlägget att det kunde skrivas en halv roman kring detta och därför blir den lite avhuggen. Istället väljer jag att lämna den delen av början på Levis liv och fokusera på det fantastiska vi har framför oss. Då han är så lättröstlig, snäll, duktig och helt frisk på alla sätt så är det märkligt att jag ändå känner en viss trötthet, och där är anledningen till dålig uppdatering. Jag får sova nätterna igenom, men adrenalinpåslaget under förlossningen tar ut sin rätt nu.
Så avslutningsvis. Allt gick helt perfekt med tanke på omständigheterna. Som min far sa: "Så länge du kommer hem med Rebecca och barnet så är det bra".
Touch And Go
//Saint Nikolaus
Bilduppdatering
Förlåt för dålig uppdatering, tanken var att vi skulle skriva varsin förlossningsberättelse idag men det glömdes bort. Det är mest mys med lille Levis om dagarna - vi måste ju lära känna varandra! Idag har han fått träffa sin gudfar Simon och så har han fått presenter och blommor, han har haft en bra dag helt enkelt :)
Bjuder på fyra bilder på det lilla miraklet. Imorgon ska vi på läkarkontroll med honom sen kommer förhoppningsvis två förlossningsberättelser.
Detta fick jag vakna till imorse :)
3 dagar gammal...
Lilla Levis är verkligen helt fantastisk! Det finns inget att klaga på, han sover, han äter, han spanar runt för fullt och han gråter knappt (förutom när man byter blöja). Det är helt underbart att ha honom hemma nu, att se han ligga i sängen brevid min. Allt har verkligen gått så bra sen vi kom hem, amningen har redan satt igång och han snuttar på för fullt - tillomed så mycket att vi varit tvugna att ta till napp.
Idag var även BB på väg här och skulle ta PKU på honom och han sa inte ett ljud! Idag var även mamma, pappa och syster här en sväng för att hälsa på nytillskottet :) Och det var tur att dom kom när dom kom så dom fick se honom vaken för han har nästan sovit konstant i ett par timmar nu - förutom att jag måste väcka honom var annan/tredje timme för att amma.
Nu ska jag fortsätta att mysa lite men ville bara skriva några rader om livet som mamma! Förlossningsberättelse kommer senare :) Så här ser det ut just nu när jag sitter framför datorn - en otroligt lycklig mamma och en otroligt charmig (och trött) son!
Idag var även BB på väg här och skulle ta PKU på honom och han sa inte ett ljud! Idag var även mamma, pappa och syster här en sväng för att hälsa på nytillskottet :) Och det var tur att dom kom när dom kom så dom fick se honom vaken för han har nästan sovit konstant i ett par timmar nu - förutom att jag måste väcka honom var annan/tredje timme för att amma.
Nu ska jag fortsätta att mysa lite men ville bara skriva några rader om livet som mamma! Förlossningsberättelse kommer senare :) Så här ser det ut just nu när jag sitter framför datorn - en otroligt lycklig mamma och en otroligt charmig (och trött) son!
Levis T. Mattheos
Levis (uttalas som det stavas) blir namnet på nytillskottet, 3770 g tung och 53 cm lång. Han är helt fantastisk med stora mörka ögon som han hela tiden vill ha öppna och spana runt vad som händer. Vi kom hem från BB igårkväll och har sen dess bara myst! Många tycker att han är en liten mini-Niko!
En nykläckt Levis!
Kort info
Tack för alla gratulationer! Vi är otroligt stolta såklart! Vi är fortfarande på bb, rutin är att man stannar 24 timmar minst då man gått över så här mycket. Vår lilla son ligger bredvid oss, han är så duktig, ligger själv i den där baljan och är fruktansvärt nyfiken! Eftersom vi fortfarande är här så blir det inget vettigt inlägg nu, däremot utlovas bilder, namn och sån info samt ett inlägg från oss var om de senaste 24 timmarna när vi kommit hem och landat. Skrev inte det, men vi båda vill hem nu så snart som möjligt för att påbörja våran nästa fas i livet och det ser ut som att vi får följa vår första fotbollsmatch tillsammans ikväll, Sverige-England! Kunde det blivit bättre?
Förlåt för skum formalia och språkriktighet, mobilinlägg igen...
Nu börjar i alla fall vårat nya liv!
Touch and go
//Saint Nikolaus
nu är han här!
16.44 bestämde sig en pojke på 3770g och 53cm lång att titta ut i raketfart! Han är helt fantastisk och nyblivna modern och fadern kunde inte vara lyckligare! Namn är ännu ej bestämt och bild kommer senare!
på överburenhetskontroll
Då var vi här, rebecca ligger på britsen och vi kollar hur barnet mår i magen. Vi vet ju förvisso att han göttar sig rätt bra där inne, men ja, misstänker att vi kommer få göra det här ett par gånger idag. Vi är båda inställda på att det inte blir av idag, men varje dag ären dag närmare antar jag. NÅja, vi hoppas i alla fall. Har apsvårt att skriva ett inlägg på mobilen, så uppdaterar senare om det finns tid. Vi mår bra och av någon skum anledning har vi inte varit det minsta nervösa... Märkligt men skönt.
Over and out
Saint Nikolaus
Nu närmar det sig...
Undra vad vi gör imorgon vid denna tid, förhoppningsvis är vi på förlossningen i väntan på att lillen ska komma!
Idag har vi gjort en massa saker inför morgondagen. Vi har bytt kattsand, tvättat, dammsugit, plockat och donat. Jag har även dubbelkollat BB-väskan. Vet ju att igångsättning (om det nu blir det imorgon) kan ta lång tid så ville kolla så jag hade saker till mig och Niko så det räcker. Har även packat en väska med varsin bok till mig och Niko, kortlek, yatzy och kasta gris! Man måste ju ha något att fördriva tid med :) Nu är det bara necessären kvar att packa och det ska jag göra sen :)
Tänk, 42+0 veckor imorgon! Jag trodde aldrig jag skulle vara gravid så länge! Nu hoppas jag verkligen att förlossningen inte är full imorgon och att dom tycker att jag ska sättas igång (vet inte vad som skulle få dom att inte göra det). Visst har jag önskat att allt gick den naturliga vägen men jag måste ha en sån extremt go mage så han inte vill ut därifrån.
Hoppas ni alla håller en tumme för mig/oss nu imorgon så försöker vi uppdatera bloggen. Vet inte hur reglerna är kring telefonanvändning men så fort jag kan så lovar jag att jag eller Niko kommer uppdatera om vad som händer och sker. Vem vet, jag kanske är hemma imorgonkväll för att dom inte vill som jag vill :P Men kommer kanske ett kort morgoninlägg innan vi åker :)
Idag har vi gjort en massa saker inför morgondagen. Vi har bytt kattsand, tvättat, dammsugit, plockat och donat. Jag har även dubbelkollat BB-väskan. Vet ju att igångsättning (om det nu blir det imorgon) kan ta lång tid så ville kolla så jag hade saker till mig och Niko så det räcker. Har även packat en väska med varsin bok till mig och Niko, kortlek, yatzy och kasta gris! Man måste ju ha något att fördriva tid med :) Nu är det bara necessären kvar att packa och det ska jag göra sen :)
Tänk, 42+0 veckor imorgon! Jag trodde aldrig jag skulle vara gravid så länge! Nu hoppas jag verkligen att förlossningen inte är full imorgon och att dom tycker att jag ska sättas igång (vet inte vad som skulle få dom att inte göra det). Visst har jag önskat att allt gick den naturliga vägen men jag måste ha en sån extremt go mage så han inte vill ut därifrån.
Hoppas ni alla håller en tumme för mig/oss nu imorgon så försöker vi uppdatera bloggen. Vet inte hur reglerna är kring telefonanvändning men så fort jag kan så lovar jag att jag eller Niko kommer uppdatera om vad som händer och sker. Vem vet, jag kanske är hemma imorgonkväll för att dom inte vill som jag vill :P Men kommer kanske ett kort morgoninlägg innan vi åker :)
Tips och råd
Det närmar sig nu med stormsteg inför förlossningen nu! Hittade lite tips och råd inför förlossningen på vi föräldrars hemsida. Det är ju många gravida som läser min blogg så delar med mig av det jag läste :)
"Förbered dig inför förlossningen genom att sova och vila så mycket som möjligt de sista dagarna och nätterna. Tanka krafter – dem kommer du att behöva, dels under förlossningen och dels efteråt när du ska ta hand om den nya familjemedlemmen.
… energimässigt
- Att förbereda sig inför förlossningen bör vara som att förbereda sig inför ett maratonlopp. Under förlossningen gör man i genomsnitt av med 500 kalorier i timmen. Det motsvarar just en maratonlöpares timförbrukning.
- Har du någonsin hört talas om en maratonlöpare som inte har laddat med extra energi? Det tokiga nu är att du inte riktigt vet när ditt lopp kommer att starta, såvida inte ett kejsarsnitt är planerat.
- Du kan få vänta i upp till 14 dagar efter utsatt datum. Och vem orkar äta pasta och spagetti i två veckor?
- Försök ändå att äta bra och näringsrik mat ofta och så mycket som du orkar.
… mentalt
- Mentalt kan du göra mycket för att förbereda dig. Ställ in dig på att du under förlossningen troligen kommer att uppleva den största smärta du hittills har upplevt, om du inte har fött barn tidigare.
- Men se även att smärtan har en funktion. Det är en naturlig del av förlossningen och kommer när vävnaderna töjs ut för att barnet ska få fri passage på sin väg ut ur livmodern.
- Varje värk och varje krystning leder dig ett steg närmare att få hålla ditt barn i famnen.
… kroppsligt
- Det är bra om den fysiska förberedelsen redan har påbörjats genom att du har hållit igång så mycket du har kunnat under graviditeten. Att vara i god fysisk form underlättar förlossningen och återhämtningen.
- Motion och träning ger dig bättre ork och starkare muskler som du med all säkerhet kommer att få stor hjälp av under krystningsarbetet.
- Du kan även dra nytta av olika former av avspänningsträning eller yoga.
- Att kunna slappna av när tillfälle ges är en stor tillgång, framför allt om förlossningen drar ut på tiden.
- Dessutom kan vissa andningsövningar vara till hjälp – dels får du något annat att fundera över och dels kan andningsteknikerna hjälpa dig att slappna av och att fokusera kraften."
Kanske lite svullen....
Jag vet ju att jag är väldigt svullen just nu och full med vätska. Mina händer och fötter ser hemska ut! Eller jag har inte trott att mina händer varit så jättesvullna tills jag skulle se om jag fick på mig ringarna (vet inte hur jag tänkte). Men vad säger ni om detta? Det känns som att dom är lite svullna... Men oj vad jag saknar mina ringar.
Jag köpte förresten världens godaste glass igår. Jag älskar delicatos chokladbollar - och vem var inte tvungen att testa det när jag såg det: chokladbollsglass! Vaniljglass, med chokladsås och bitar av chokladbollar. Behöver jag säga att det var mums?
Jag köpte förresten världens godaste glass igår. Jag älskar delicatos chokladbollar - och vem var inte tvungen att testa det när jag såg det: chokladbollsglass! Vaniljglass, med chokladsås och bitar av chokladbollar. Behöver jag säga att det var mums?
Jag börjar se ett slut!
Jag börjar se ett slut på graviditeten nu - fantastiskt skönt! Om inte lillen bestämmer sig för att titta ut innan torsdag så har vi då tid för överburenhetskontroll vi 8.30 och förhoppningsvis sätts vi igång då sålänge förlossningen inte är full! Visst trodde jag att jag skulle gå över tiden men trodde kanske inte jag skulle behöva gå sålänge så jag måste bli igångssatt! Fast än är det ju inte säkert vet att det är vanligt att förlossningen sätter igång när en tid är bokad för man slappnar av då på ett annat sätt. Men det känns otroligt skönt att veta att på torsdag åker vi förhoppningsvis in till förlossningen för att bli föräldrar! Innan helgens slut har vi lillen här!
Vi har ju två namn som vi väljer mellan och nu känns det så spännande och se vad det blir för nån som kommer få följa med oss hem. Jag är så nyfiken på om vi direkt kommer se vad det är för nån eller om det kommer ta ett tag. Jag vill ju inte gå ut med vad det är för namn vi funderar på men kan ge er lite info ;) Det ena namnet är ett grekiskt namn som 33 personer heter i Sverige och det andra är ett namn från latinet och 109 personer heter det i Sverige så inget av dom är så vanligt i alla fall vilket är precis vad vi vill :)
Nu ska jag försöka njuta dessa sista dagar och försöka sova så mycket som möjligt. Nu känner jag mig inte lika frustrerad längre och känner mig mer avslappnad! Måste även skriva ett grattis till min fina vän Malin som fick sin lille Vide i torsdags :)
Vi har ju två namn som vi väljer mellan och nu känns det så spännande och se vad det blir för nån som kommer få följa med oss hem. Jag är så nyfiken på om vi direkt kommer se vad det är för nån eller om det kommer ta ett tag. Jag vill ju inte gå ut med vad det är för namn vi funderar på men kan ge er lite info ;) Det ena namnet är ett grekiskt namn som 33 personer heter i Sverige och det andra är ett namn från latinet och 109 personer heter det i Sverige så inget av dom är så vanligt i alla fall vilket är precis vad vi vill :)
Nu ska jag försöka njuta dessa sista dagar och försöka sova så mycket som möjligt. Nu känner jag mig inte lika frustrerad längre och känner mig mer avslappnad! Måste även skriva ett grattis till min fina vän Malin som fick sin lille Vide i torsdags :)
BM
Snart iväg till BM... Ska bli kul o höra vad som sägs! Jag håller er uppdaterade :)
Nyårsafton
Tänk er tillbaka till eran bästa nyårsafton. Sista December, familjen och vännerna är samlade och det är en minut kvar till tolvslaget. Förväntningarna börjar stiga, ni tar på er eran stora varma dunjackor med pälsar som täcker halva synen. Ni knyter skorna som aldrig verkar vilja bli knutna. Ni tror att minuten snart har gått och att ni missat festen utomhus, men egentligen har minuten knappt börjat. Ni vet att det här, det kommer bli den bästa nyårsnatten någonsin. Ni vet vem ni ska pussa, vems glas ni ska skåla, vems brevlåda ni ska spränga och ni vet också att det här är ett tillfälle ni aldrig kommer glömma. Siste man/kvinna i rummet slår på högsta volym på tv:n och öppnar fönstret på glänt så att ni ska höra nedräkningen.
Ni kliver ut i den mörka natten. Under kvällen har ni både glömt att det är fördjävla kallt sista December, men också att klänningar och tunna kavajer inte värmer mycket. Men vad gör det, snart är det nytt år, nya löften och skandaler som det kan skvallras om under morgondagen. Livet är på många sätt helt underbart och att stå och frysa en stund gör ingenting.
Den som införskaffat raketerna plockar stolt fram kvarterets, om inte stadens eller kanske Sveriges största bomb. Efter en veckas spaningar på alla grannars "investeringar" har denna person givetvis både köpt alla deras raketer tillsammans samt specialbeställt det vackraste, största och det mest magnifika sjabraket ni någonsin sett. Alla tittar intensivt efter denna kalasstora sak som innehåller det vackraste som världen kan skåda. Himlen fylls av ett under av färger, ljud och öppnar upp det nya fantastiska året. När denna bomb brinner av vet ni att nu, nu börjar det verkliga livet.
Kylan smyger sig på, det var kanske inte en minut utan tio minuter till nedräkningen. Kylan biter sig fast, ni står och stampar och lyssnar intensivt. Vad kan ni göra? Det är bara vänta, ingen går in. Ni håller i de kalla glasen med halvdyrt moserande vin som ni inte ens får fylla era bukar med för att värma er. Ni börjar smått irritera er på folket som står och gör precis samma sak som du, på personen som står och fipplar med tändaren, tändstickorna, tändpinnen eller vad fan det är. Ni börjar tänka att nu fan får han tända så ni får gå in.
Men då, då börjar nedräkningen och allt dåligt är bortglömt. Kylan försvinner, endorfinerna och adrenalinet sprider sig i kroppen. Ni tittar på eran andra hälft, vännens moserande och grannens brevlåda och ler. Vilken fantastisk kväll det varit och kommer fortsätta bli. Fem sekunder kvar nu, tiden går så långsamt. Himlen börjar fyllas med fjuttiga fula små bling på himmelen. Stackare som inte kunnat hålla sig. Snart får de se på himlens och världens vackraste skapelse, delad med vänner och familj.
Människan med stickan lyckas efter ett tiotals försök att få eld på stubinen. Himlen är full av ljus och decembernatten lyses upp av fantastiska skapelser, men den som snart avfyras är det vackraste av de alla. Ni har redan glömt att skåla trots att tolvslaget är förbi. Ni väntar på kvällens höjdpunkt. Stubinen brinner. Det går såå långsamt nu, alla tar automatiskt ett par steg bakåt trots att ni har säkerhetsavståndet redan. Folk börjar redan titta uppåt för att inte missa något. Då ser ni... Stubinen försvinner in i bomben, och det börjar pysa och ryka. Den stora besvikelsen som uppstår när ni inser att det är ett löst skott. En nitlott. Hjärtat sjunker, glasen sänks, huvuden stirrar ner i snön. Grannjävelns fjuttraket från Indien går till och med upp i himlen och fast ni inte tittar vet ni att den är vacker, men eran, den hade tagit priset.
Först nu inser ni att ni räknat ner. Och istället börjar ni räkna upp. 10. 20 eller 30 minuter innan ni ens får gå fram till det där jävla äcklet som förstörde kvällen. Vem vill gå fram till en glödande bomb på 5 kg krut? Folk skålar lite halvtaffligt, brevlådan ser inte så inbjudande ut, kanske skjuter en raket i grannens fönster i stället och eran andra hälft får en utskällning för att jackan som han/hon köpt är förjävla kall. Folk går in. Några stannar fem minuter men för att inte förfrysa fötterna måste de också snart gå in.
Du står kvar där och funderar på hur du kan dräpa alla eftersläntare som nu skjuter upp sina raketer. Det är vackert, men den här hade ändå tagit priset. Du går sakta in igen och fortsätter räkna uppåt. Snart, snart kanske den brinner av, men hoppas bara att alla får se den.
Slutsats:
Det är precis så här det känns. Med modifieringar och halvsanningar. Men metaforerna är många och lika intetsägande, men ville på något sätt att ni ska förstå hur jävla trist det är att gå och vänta. Förhoppningsvis förstår ni en del av vad jag menar.
Det suger!
Nu ska jag på jobb...
Touch And Go
//Saint Nikolaus
Ni kliver ut i den mörka natten. Under kvällen har ni både glömt att det är fördjävla kallt sista December, men också att klänningar och tunna kavajer inte värmer mycket. Men vad gör det, snart är det nytt år, nya löften och skandaler som det kan skvallras om under morgondagen. Livet är på många sätt helt underbart och att stå och frysa en stund gör ingenting.
Den som införskaffat raketerna plockar stolt fram kvarterets, om inte stadens eller kanske Sveriges största bomb. Efter en veckas spaningar på alla grannars "investeringar" har denna person givetvis både köpt alla deras raketer tillsammans samt specialbeställt det vackraste, största och det mest magnifika sjabraket ni någonsin sett. Alla tittar intensivt efter denna kalasstora sak som innehåller det vackraste som världen kan skåda. Himlen fylls av ett under av färger, ljud och öppnar upp det nya fantastiska året. När denna bomb brinner av vet ni att nu, nu börjar det verkliga livet.
Kylan smyger sig på, det var kanske inte en minut utan tio minuter till nedräkningen. Kylan biter sig fast, ni står och stampar och lyssnar intensivt. Vad kan ni göra? Det är bara vänta, ingen går in. Ni håller i de kalla glasen med halvdyrt moserande vin som ni inte ens får fylla era bukar med för att värma er. Ni börjar smått irritera er på folket som står och gör precis samma sak som du, på personen som står och fipplar med tändaren, tändstickorna, tändpinnen eller vad fan det är. Ni börjar tänka att nu fan får han tända så ni får gå in.
Men då, då börjar nedräkningen och allt dåligt är bortglömt. Kylan försvinner, endorfinerna och adrenalinet sprider sig i kroppen. Ni tittar på eran andra hälft, vännens moserande och grannens brevlåda och ler. Vilken fantastisk kväll det varit och kommer fortsätta bli. Fem sekunder kvar nu, tiden går så långsamt. Himlen börjar fyllas med fjuttiga fula små bling på himmelen. Stackare som inte kunnat hålla sig. Snart får de se på himlens och världens vackraste skapelse, delad med vänner och familj.
Människan med stickan lyckas efter ett tiotals försök att få eld på stubinen. Himlen är full av ljus och decembernatten lyses upp av fantastiska skapelser, men den som snart avfyras är det vackraste av de alla. Ni har redan glömt att skåla trots att tolvslaget är förbi. Ni väntar på kvällens höjdpunkt. Stubinen brinner. Det går såå långsamt nu, alla tar automatiskt ett par steg bakåt trots att ni har säkerhetsavståndet redan. Folk börjar redan titta uppåt för att inte missa något. Då ser ni... Stubinen försvinner in i bomben, och det börjar pysa och ryka. Den stora besvikelsen som uppstår när ni inser att det är ett löst skott. En nitlott. Hjärtat sjunker, glasen sänks, huvuden stirrar ner i snön. Grannjävelns fjuttraket från Indien går till och med upp i himlen och fast ni inte tittar vet ni att den är vacker, men eran, den hade tagit priset.
Först nu inser ni att ni räknat ner. Och istället börjar ni räkna upp. 10. 20 eller 30 minuter innan ni ens får gå fram till det där jävla äcklet som förstörde kvällen. Vem vill gå fram till en glödande bomb på 5 kg krut? Folk skålar lite halvtaffligt, brevlådan ser inte så inbjudande ut, kanske skjuter en raket i grannens fönster i stället och eran andra hälft får en utskällning för att jackan som han/hon köpt är förjävla kall. Folk går in. Några stannar fem minuter men för att inte förfrysa fötterna måste de också snart gå in.
Du står kvar där och funderar på hur du kan dräpa alla eftersläntare som nu skjuter upp sina raketer. Det är vackert, men den här hade ändå tagit priset. Du går sakta in igen och fortsätter räkna uppåt. Snart, snart kanske den brinner av, men hoppas bara att alla får se den.
Slutsats:
Det är precis så här det känns. Med modifieringar och halvsanningar. Men metaforerna är många och lika intetsägande, men ville på något sätt att ni ska förstå hur jävla trist det är att gå och vänta. Förhoppningsvis förstår ni en del av vad jag menar.
Det suger!
Nu ska jag på jobb...
Touch And Go
//Saint Nikolaus
Inget än...
Ingen bebis i sikte än men ska till BM imorgon så får se vad som sägs då :)
Gårdagskvällen bestod utav fotbolls-em! Det var kul! Vi hade bestämt oss för att satsa några kronor men det var inte vår lyckodag precis - hoppas på bättre tur framöver. Vi har ju tur i kärlek i alla fall :)
Mongomagen (den ser inte ut som den brukar), fotboll och en make!
Drömkonsert!
Vi har lite snabbt komponerat ihop vår drömkonsert - med både levande och döda. Vi tror konserten hade varit grym!
AC/DC- Thunderstruck
Coldplay - viva la vida
Queen - Bohemian Rhapsody
Robyn - Cobrastyle
Winnerbäck - Solen i ögonen
Metallica - Enter Sandman
Grega - Dom hade mycket att säga
Kapten Röd - kallakallacka
Bob Marley - No woman no cry
Iron Maiden - Fear of the dark
Robbie williams- Let me entertain you
Lily Allen - fuck you
Mando Diao - Dance with somebody
Vampire Weekend - a punk
Black Eyed Peas - Pump it
LMFAO- Sexy and I know it
Green Day - Basket Case
Skillet - Hero
Linkin Park - In the end
Black Sabbath - Paranoid
Kiss - I was made for loving you baby
Foo Fighters - The pretender
Korn- Word up
Hoffmaestro - Higway man
The Hives - Walk idiot Walk
REM - Losing my religion
Pink - So what
Pink Floyd - Another Brick in the wall
Bruce Dickinson - Tears of the Dragon (akustisk)
/ Herr & Fru Mattheos
Drömmar om ananas
Detta drömmer jag om just nu... Har ätit 2 st och har en till som väntar (äter det inte bara för att det är ett husmorsknep för att få igång förlossnings utan för att det också är gott). Dock vet jag att man bör äta runt 7 st för att få nån effekt av det, men ananas är ju bättre än godis också! Har ni nåt tips på hur man kan äta ananas utan att bara äta det som det är - alltså göra nåt gott av det?
Att dricka varmt vatten med kanel gav jag upp på direkt och kom på en brilliant idé... Kanelbullar! Det innehåller ju kanel! Så nu har jag en stor påse med kanelbullar i frysen som väntar :) Kan vara bra till framtida gäster också. Fast senast vi hade kanelbullar hemma så vet jag inte vad som hände för helt plötsligt så var dom slut...
BF+8
Fredag fredag fredag och påväg mot tvåsiffrigt igen, BF+8! Idag när det varit superväder har jag ju självklart sovit som en kratta i natt och därför varit helt slut hela dan och försökt sova. Men det verkar inte hjälpa och jag känner mig som en zombie. Men det kan jag ta! Jag började dock dagen med att beställa lite kläder till mig och Niko och en ny spikmatta. Vi har inte haft någon på länge, sen ska man ju visserligen inte använda det under graviditeter, men nu var det dags att fixa en ny. Gud vad jag längtar efter mattan! Jag älskar spikmattor, jag somnar alltid på dom!
Idag fick jag även en fin överraskning på posten :) En fin vän hade gjort ett superfint halsband till mig :) Sånt blir man glad över! Det är sånt som förgyller ens dagar i väntans tider :) Det passar mig alldeles perfekt! Tusen tack Alexandra :)
Är det vanligt att katter gillar melon och gurka? Vår storkatt är nämligen helt galen i både melon och gurka. Innan har vi trott att det bara är vattenmelon men han gillar typ alla meloner. Gurka är nog ändå favoriten. Så fort kylen öppnas, skärbräda tas fram och man börjar skära gurka så blir han helt galen och försöker smyga fram tassen och ta en bit - självklart får han alltid en liten gurkbit. Med melon är det samma sak. Åt en bit imorse och jag fick inte ha den ifred, han var helt galen! Och när jag ätit mitt så fick han resten.
Jag tycker lillen kan komma ut nu och titta på fotbolls-em med hans kära far. Så fort greklands match blåstes i gång så blev han galen i magen, jag tror han övar inför en framtida fotbollskarriär. Sen kände han kanske på sig att det var grekland som spelade, han har ju ändå grekiskt blod i sig :)
Idag fick jag även en fin överraskning på posten :) En fin vän hade gjort ett superfint halsband till mig :) Sånt blir man glad över! Det är sånt som förgyller ens dagar i väntans tider :) Det passar mig alldeles perfekt! Tusen tack Alexandra :)
Är det vanligt att katter gillar melon och gurka? Vår storkatt är nämligen helt galen i både melon och gurka. Innan har vi trott att det bara är vattenmelon men han gillar typ alla meloner. Gurka är nog ändå favoriten. Så fort kylen öppnas, skärbräda tas fram och man börjar skära gurka så blir han helt galen och försöker smyga fram tassen och ta en bit - självklart får han alltid en liten gurkbit. Med melon är det samma sak. Åt en bit imorse och jag fick inte ha den ifred, han var helt galen! Och när jag ätit mitt så fick han resten.
Jag tycker lillen kan komma ut nu och titta på fotbolls-em med hans kära far. Så fort greklands match blåstes i gång så blev han galen i magen, jag tror han övar inför en framtida fotbollskarriär. Sen kände han kanske på sig att det var grekland som spelade, han har ju ändå grekiskt blod i sig :)
Roligt!
En kvinna låg på BB för att föda sitt första barn. När värkarna tycktes lätta ett tag frågade hon barnmorskan:
- Är den svåra delen över nu?
- Nej, de närmaste 18 åren blir värre...
______________
Två bebisar låg på BB. En av dom sa:
- Jag är en pojke.
- Nää, det tror jag inte på.
- Vänta tills sköterskan har gått, sa pojken.
När sköterskan hade gått, slet pojken av sig täcket och sa:
- Se här, blå sockor?
______________
Ett par kommer in till BB för att föda sitt efterlängtade barn. Kvinnan visas in på ett förlossningsrum och ombeds ta plats i sjukhussängen. Läkaren kommer in för en första kontroll av läget och frågar henne:
- Har slemproppen gått?
- Ja, men han skulle bara parkera bilen...
Jag lovar dig älskling, jag kommer aldrig kalla dig slempropp!
Nikos drömscenario
Här följer mitt drömscenario under förlossningen:
När barnmorskan säger att nu, nu är han på väg ut, då springer jag fram till min Iphone och slår igång inspelningsfunktionen. Den lägger jag sedan på ett lämpligt ställe, så att det inte blir alltför mycket av det kladdiga så filmen går att visa sedan. Därefter slår jag igång stereon med Sean Banans "Den förste banan". Ni vet, låten "Här glider kingen in, kingelingelinge bla bla bla".
När så barnet kommer ut sker den fantastiska stund då kröningen infaller. Till denna stora stund har det införskaffats en krona, och då alla våra besparingar är slut till barnkläder i storlek 50 (som givetvis inte kommer passa) så fick det bli en billigare variant. Se bild nedan.
När allt detta är gjort är det bara att vänta på de enormt stora responserna från en youtube klassiker och sedan sitta och casha in dollar som barnet sedan får i studenpresent att supa upp.
P.S Genom alla år har jag alltid till en massa löjliga spel (wii, mobilspel, UNO, kortspel o.s.v.) nickat Kingen, vilket gör det här än mer fantastiskt.
Touch And Go
// Saint Nikolaus
När barnmorskan säger att nu, nu är han på väg ut, då springer jag fram till min Iphone och slår igång inspelningsfunktionen. Den lägger jag sedan på ett lämpligt ställe, så att det inte blir alltför mycket av det kladdiga så filmen går att visa sedan. Därefter slår jag igång stereon med Sean Banans "Den förste banan". Ni vet, låten "Här glider kingen in, kingelingelinge bla bla bla".
När så barnet kommer ut sker den fantastiska stund då kröningen infaller. Till denna stora stund har det införskaffats en krona, och då alla våra besparingar är slut till barnkläder i storlek 50 (som givetvis inte kommer passa) så fick det bli en billigare variant. Se bild nedan.
När allt detta är gjort är det bara att vänta på de enormt stora responserna från en youtube klassiker och sedan sitta och casha in dollar som barnet sedan får i studenpresent att supa upp.
P.S Genom alla år har jag alltid till en massa löjliga spel (wii, mobilspel, UNO, kortspel o.s.v.) nickat Kingen, vilket gör det här än mer fantastiskt.
Touch And Go
// Saint Nikolaus
3 kvar!
3 små små gissningar kvar nu!
Blivande gudmor: 15 maj, 2800g, 48 cm eller 24 maj, 3800g, 51 cm
Agneta: 17 maj, 3125g, 50 cm eller 4 juni, 3410g, 52 cm
Blivande mormorn: 20 maj, 3100g, 46cm
Helena: 26 maj, 3930g, 53cm
Nattis: 29 maj, 4300g, 52 cm
Louize: 31 maj
Blivande farfarn: 31 maj, 3850g 52cm
Cissi: 1 juni, 4135g, 52 cm
Niko: 2 juni, 3925g, 50,5 cm
Linn J: 2 juni
Nathalie: 2 juni
Alexandra: 2 juni, 3700g, 51 cm
Systers sambo: 3 juni, 3940g, 51 cm
Linn A: 4 juni
Ellen: 5 juni, 4100 g, 51 cm
Blivande morfarn: 6 juni, 3483g, 51,5 cm (kl 17.16)
Jag: 6 juni, 3935g, 50 cm
Moa: 6 juni, 4380g, 52 cm
Thess: 8e juni, 3800g, 51cm lång
Syster: 9 juni, 4020g, 51 cm
Blivande farmorn: 12 juni, 3850g, 51,5 cm
Ja e int bitter!
Rekord är ju alltid kul att slå, men inte när det komma till detta. Jag tror nämligen jag kommer slå rekord i att gå över längst i släkten! Eftersom jag och min syster är kejsarsnittade (v36 för mig och v35 för syster) och min syster blev igångsatt 4 dagar innan beräknat så har jag inget att jämföra med. Det kan ju vara lite ärftligt när barnet föds. Min kusin gick över 5 dagar och jag är nu på + 6 dagar. Alltså innehar jag just nu ett rekord! Det är som sagt inget roligt rekord men å andra sidan så är ett rekord alltid ett rekord!
Mitt tidsfördriv blir mestadels att städa. Jag diskar och städar, städar lite till, rensar lite, rensar lite till, slänger lite och slänger ännu lite till! Idag har jag slängt 3-4 påsar med skit tror jag, allt för jag inte har något att göra. Städar jag inte så bakar jag eller så målar jag naglarna. Igår bakade jag bröd och imorgon är planen att blir en omgång till, dock har vi knappt nån plats i frysen men det får jag se till att fixa.
Förhoppningsvis tog vi sista magbilden idag! Kolla skillnaden från v10 och nu v41. Lite har hänt sen början av graviditeten! +23 kg och massa bristningar.
Nä ja, ja e int bitter!
Spidercat!
Denna lillfuling får önska er godmorgon! Hitta en spindelmannendräkt som vi köpte i Thailand för skojs skull till lillkatten. Jag var ju självklart tvungen att jäklas lite med honom. Storkatten tyckte det var kul och höll på att retas!
BF+5
BF+5, hör hur det låter... Det är massa dagar över tiden. Men imorgon är datumet jag tror på att lillen ska komma! Jag har tur att fylla på en röd dag och tycker att lillen ska få göra detsamma. Men med tanke på att jag inte känner något ännu så tvivlar jag på att det blir så... Mamma & pappa har dock champagne på kylning nu eftersom pappa är helt säker på att han kommer imorgon. Jag hoppas innerligt han har rätt. Vi har också "champagne" på kylning, alkoholfritt mousserande vin. Av samma märke som vi hade på vårt bröllop och när vi förlovade oss så varför inte fortsätta på ett vinnande koncept?
Lillen bökar runt som bara den just nu och har gjort det ett par dagar. Det är nästan så att jag blir illamående, för jag tycker det känns som när man åker bergochdalbana och det mår jag illa av :P Han rör sig överallt utan just dit han ska, neråt! Jag tror inte kan jag trycka ut honom uppifrån heller... Istället är jag avundssjuk på folk som har ont i magen. Får jag ont i magen så sitter jag och tänker "hoppas hoppas det blir 1000 ggr värre och håller i sig". Är jag normal? Jag längtar efter magont!
Eftersom det inte blev nån bebis igårnatt så ska jag nu ladda inför att föda imorgon. Ska intala mig att det är dags och försöka få kontakt med lillen och be han komma ut. Vem vet, det kanske funkar! Wish me good luck!
Lillen bökar runt som bara den just nu och har gjort det ett par dagar. Det är nästan så att jag blir illamående, för jag tycker det känns som när man åker bergochdalbana och det mår jag illa av :P Han rör sig överallt utan just dit han ska, neråt! Jag tror inte kan jag trycka ut honom uppifrån heller... Istället är jag avundssjuk på folk som har ont i magen. Får jag ont i magen så sitter jag och tänker "hoppas hoppas det blir 1000 ggr värre och håller i sig". Är jag normal? Jag längtar efter magont!
Eftersom det inte blev nån bebis igårnatt så ska jag nu ladda inför att föda imorgon. Ska intala mig att det är dags och försöka få kontakt med lillen och be han komma ut. Vem vet, det kanske funkar! Wish me good luck!
Tid och sånt
Nä, nu var det längesen jag skrev men tenderar att ösa ur mig när jag väl skriver så det kanske behövdes en paus. Anledningen är dock mycket simpel. Har suttit isolerad sedan 1 och en halv vecka och gjort C-uppsats. Onsdag lämnades den in, fredag opponerades det, helgen har jag formulerat nya meningar och igår började jag mitt sommarschema på jobbet. Så, kortfattat har jag inte hunnit och då tid har kommit, har jag varit alltför slö.
Men, som alla som någonsin har pluggat eller håller på och pluggar så har ni varit med om den fullständiga tomheten som uppstår efter ett stort arbete. Trots att jag hållt mig lagomt sysselsatt sedan onsdag så känns det som att tiden inte existerar. Vad gör jag nu, när jag kommer hem från jobbet? Ingen ångest för att jag borde plugga... Ingen ångest över att klockan ska ställas på 07.00. Jag får ångest över att inte ha ångest och för att jag inte vet hur jag ska spendera min tid. Så trots att pluggångesten är över lever ångesten kvar på något sätt.
Min far har dock påpekat åtskilliga gånger att jag nog förmodligen kommer ha användning av min tid, snart nog.
Det här med att be om saker har jag fått lära mig att man ska vara försiktig med. Jag tog dock tillfället i akt och bad till de makter som kan tänkas styra om att våran unge skulle dyka upp efter fredagen och inte före. Detta var makterna tillmötesgående med men de, eller ungen själv, ansåg tydligen att om man ber om saker, finns alltid risken att man får för mycket. Nu tycker jag att vi har väntat nog. Han är mogen och klar, Rebecca är tillräckligt stor och vi är redo. Vad mer behövs?`
Tänkte att jag skulle försöka få in barngrejen nånstans i inlägget men inser att nu händer det egentligen inte så mycket. I alla fall inte för mig. Jag har gjort mitt jobb nu, eller snarare för 9 månader sedan, och nu är det bara denna väntan. Jo, förvisso, jag hade inte fällt många sorgetårar om vi fått vårat barn innan fredag. Det finns inte mycket som slår ens första EM. Vi ska sörja och glädjas åt våra lags framgångar tillsammans. Vi ska skrika och sitta tysta av den nervositet som endast fotbollen kan ge. Vi ska bli vi tre framför tv:n och hata och älska. Åh, vilken lycka.
Avslutningsvis. Jag har upplevt mycket från Rebecca under den gångna graviditeten, mestadels positivt men som alla andra så finns det vissa egenskaper som är mindre uppskattande. Hur fin och vacker och fantastisk Rebecca än är så uppmuntrar jag inte till avancerade yoga övningar på vardagsrumsgolvet. För min skull...
Touch And Go
Saint Nikolaus
Men, som alla som någonsin har pluggat eller håller på och pluggar så har ni varit med om den fullständiga tomheten som uppstår efter ett stort arbete. Trots att jag hållt mig lagomt sysselsatt sedan onsdag så känns det som att tiden inte existerar. Vad gör jag nu, när jag kommer hem från jobbet? Ingen ångest för att jag borde plugga... Ingen ångest över att klockan ska ställas på 07.00. Jag får ångest över att inte ha ångest och för att jag inte vet hur jag ska spendera min tid. Så trots att pluggångesten är över lever ångesten kvar på något sätt.
Min far har dock påpekat åtskilliga gånger att jag nog förmodligen kommer ha användning av min tid, snart nog.
Det här med att be om saker har jag fått lära mig att man ska vara försiktig med. Jag tog dock tillfället i akt och bad till de makter som kan tänkas styra om att våran unge skulle dyka upp efter fredagen och inte före. Detta var makterna tillmötesgående med men de, eller ungen själv, ansåg tydligen att om man ber om saker, finns alltid risken att man får för mycket. Nu tycker jag att vi har väntat nog. Han är mogen och klar, Rebecca är tillräckligt stor och vi är redo. Vad mer behövs?`
Tänkte att jag skulle försöka få in barngrejen nånstans i inlägget men inser att nu händer det egentligen inte så mycket. I alla fall inte för mig. Jag har gjort mitt jobb nu, eller snarare för 9 månader sedan, och nu är det bara denna väntan. Jo, förvisso, jag hade inte fällt många sorgetårar om vi fått vårat barn innan fredag. Det finns inte mycket som slår ens första EM. Vi ska sörja och glädjas åt våra lags framgångar tillsammans. Vi ska skrika och sitta tysta av den nervositet som endast fotbollen kan ge. Vi ska bli vi tre framför tv:n och hata och älska. Åh, vilken lycka.
Avslutningsvis. Jag har upplevt mycket från Rebecca under den gångna graviditeten, mestadels positivt men som alla andra så finns det vissa egenskaper som är mindre uppskattande. Hur fin och vacker och fantastisk Rebecca än är så uppmuntrar jag inte till avancerade yoga övningar på vardagsrumsgolvet. För min skull...
Touch And Go
Saint Nikolaus
Tips tack!
Väntan väntan väntan... Tiden går så sakta nu, verkligen jättesakta. Både jag och Niko är less nu, väldigt less! Igår morse så vaknade jag av att Niko klappa mig på armen och sa "Har vattnet gått?" det hade det ju inte (funderade på om jag kissat på mig eller något men det var bara en undran från honom). När jag hade sagt nej så fick jag tillbaka "Nehe, fortsätt sov då". Inatt drömde jag istället att Niko väckte mig och sa att vattnet hade gått! Vilken lycka det var för en stund... Tills jag vaknade och insåg att allt var en dröm, inget vatten som gått och inga värkar utan allt var som vanligt... Det är kanske som Niko säger: jag är kanske skengravid :P Fan också! Vet inte hur tiden ska fördrivas längre, har ni något tips?
Idag tvättade vi och när jag skulle hämta tvätten från tumlaren hade någon tagit ut vår tvätt och lagt i våra påsar.. Ja det låter ju kanske snällt bara det att tvätten var blöt! Vad gör en höggravid Rebecca då? Jo blir skitarg, stänger av den tumlaren vi hade, tar ut den tvätten och lägger tillbaka vår tvätt! Va fan, människan får väl skylla sig själv som tar ut blöt tvätt (fast det var minst minst 15 minuter kvar). Det var kanske barnsligt gjort, eller inte ens kanske, det VAR barnsligt gjort. Men näe, jag orkade inte :P
Så min önskan till er läsare... Kan ni ge mig tips hur jag kan fördriva tiden...
Listan börjar bli tom!
Blivande gudmor: 15 maj, 2800g, 48 cm eller 24 maj, 3800g, 51 cm
Agneta: 17 maj, 3125g, 50 cm eller 4 juni, 3410g, 52 cm
Blivande mormorn: 20 maj, 3100g, 46cm
Helena: 26 maj, 3930g, 53cm
Nattis: 29 maj, 4300g, 52 cm
Louize: 31 maj
Blivande farfarn: 31 maj, 3850g 52cm
Cissi: 1 juni, 4135g, 52 cm
Niko: 2 juni, 3925g, 50,5 cm
Linn J: 2 juni
Nathalie: 2 juni
Alexandra: 2 juni, 3700g, 51 cm
Systers sambo: 3 juni, 3940g, 51 cm
Linn A: 4 juni
Ellen: 5 juni, 4100 g, 51 cm
Blivande morfarn: 6 juni, 3483g, 51,5 cm (kl 17.16)
Jag: 6 juni, 3935g, 50 cm
Moa: 6 juni, 4380g, 52 cm
Thess: 8e juni, 3800g, 51cm lång
Syster: 9 juni, 4020g, 51 cm
Blivande farmorn: 12 juni, 3850g, 51,5 cm
Idag tvättade vi och när jag skulle hämta tvätten från tumlaren hade någon tagit ut vår tvätt och lagt i våra påsar.. Ja det låter ju kanske snällt bara det att tvätten var blöt! Vad gör en höggravid Rebecca då? Jo blir skitarg, stänger av den tumlaren vi hade, tar ut den tvätten och lägger tillbaka vår tvätt! Va fan, människan får väl skylla sig själv som tar ut blöt tvätt (fast det var minst minst 15 minuter kvar). Det var kanske barnsligt gjort, eller inte ens kanske, det VAR barnsligt gjort. Men näe, jag orkade inte :P
Så min önskan till er läsare... Kan ni ge mig tips hur jag kan fördriva tiden...
Listan börjar bli tom!
Blivande gudmor: 15 maj, 2800g, 48 cm eller 24 maj, 3800g, 51 cm
Agneta: 17 maj, 3125g, 50 cm eller 4 juni, 3410g, 52 cm
Blivande mormorn: 20 maj, 3100g, 46cm
Helena: 26 maj, 3930g, 53cm
Nattis: 29 maj, 4300g, 52 cm
Louize: 31 maj
Blivande farfarn: 31 maj, 3850g 52cm
Cissi: 1 juni, 4135g, 52 cm
Niko: 2 juni, 3925g, 50,5 cm
Linn J: 2 juni
Nathalie: 2 juni
Alexandra: 2 juni, 3700g, 51 cm
Systers sambo: 3 juni, 3940g, 51 cm
Linn A: 4 juni
Ellen: 5 juni, 4100 g, 51 cm
Blivande morfarn: 6 juni, 3483g, 51,5 cm (kl 17.16)
Jag: 6 juni, 3935g, 50 cm
Moa: 6 juni, 4380g, 52 cm
Thess: 8e juni, 3800g, 51cm lång
Syster: 9 juni, 4020g, 51 cm
Blivande farmorn: 12 juni, 3850g, 51,5 cm
Cinderella
Har lite bloggtorka just nu och tänkte ist bjuda på en bild som jag fann väldigt rolig när jag fick se den. Det är från prins William och Kates bröllop... Jag tror dom gillar disney, speciellt askungen... Kolla denna, den är klockren! Ser ni likheten :)?
Latheten gav mig en ny micro!
Efter att ha tittat på varenda ett av bigbrothers avsnitt så var den stora finalen idag och självklart ska tv11 strula då så fick endast se sista halvtimmen! Men dom jag ställde mig själv frågan när det började, vem kommer ut först vinnaren eller lillen. Jag trodde ju vinnaren och så blev det också!
Har varit och fikat hos ett par goda vänner nu (blivande gudfar med sambo) och senast dom träffade någon som var höggravid så gick födde dom samma natt! Det är väl det vi hoppas på nu, att dom har den inverkan på gravida. Det skulle vara en bra natt känner vi, jag har tagit en powernap och Niko känner sig pigg. Nu är det bara hålla en tumme helt enkelt :)
Idag var vi på babyproffsen en sväng, insåg för ett tag sen att vi inte fick med regnskydd till vagnen så dom skulle ringa och beställa ett så vi får det :) Sen måste jag erkänna en sak, som nästan är pinsamt! Jag framstår som väldigt väldigt lat! Jag insåg att vår micro var väldigt skitig och behövde rengöras... Jag tyckte det verkade så tråkigt så jag tyckte vi skulle köpa en ny ist :P Så ja, ist för att städa en micro så köpte vi en ny! Jag är inte alls lat!
Näe nu ska jag ladda, jag ska ju föda inatt har jag bestämt! Dock känner jag inga tecken på att det blir så men iaf :)
Har varit och fikat hos ett par goda vänner nu (blivande gudfar med sambo) och senast dom träffade någon som var höggravid så gick födde dom samma natt! Det är väl det vi hoppas på nu, att dom har den inverkan på gravida. Det skulle vara en bra natt känner vi, jag har tagit en powernap och Niko känner sig pigg. Nu är det bara hålla en tumme helt enkelt :)
Idag var vi på babyproffsen en sväng, insåg för ett tag sen att vi inte fick med regnskydd till vagnen så dom skulle ringa och beställa ett så vi får det :) Sen måste jag erkänna en sak, som nästan är pinsamt! Jag framstår som väldigt väldigt lat! Jag insåg att vår micro var väldigt skitig och behövde rengöras... Jag tyckte det verkade så tråkigt så jag tyckte vi skulle köpa en ny ist :P Så ja, ist för att städa en micro så köpte vi en ny! Jag är inte alls lat!
Näe nu ska jag ladda, jag ska ju föda inatt har jag bestämt! Dock känner jag inga tecken på att det blir så men iaf :)
Väntan är oändlig!
Det är jobbigt att gå över tiden, nu vill jag bara ha ut honom känner jag, eller både jag och Niko. Nu är det onödigt att vänta längre tycker vi. Jag menar tänk att behöva vänta typ 2 veckor till... Det känns som en evighet just nu men å andra sidan han kommer när han är redo! Jag läste detta på en sida och får väl tänka så:
"Många kvinnor känner att de struntar i förlossningen nu bara barnet kommer ut någon gång. Men det finns flera fördelar med att vara gravid länge. Din kropp hinner mogna, din livmodertapp blir mjuk och hormonet relaxin hinner mjuka upp dina bäckenfogar ytterligare. Det kan göra att du får en smidigare förlossning. Livmodermunnen blir mjuk och börjar öppna sig. Din kropp blir bättre förberedd på att föda barn. Att föda när kroppen sätter igång av sig själv är alltid bäst så länge du mår bra och det inte finns några komplikationer."
Blir jag alldeles för less får jag väl bli inspirerad av denna sida - trots att jag tror att inget kommer hjälpa utan att han kommer när han vill!
http://se.babycenter.com/pregnancy/labourandbirth/planningyourbabysbirth/naturalbringonlabour
Saker jag inte kunnat klara mig utan...
Jag satt och funderade över vad jag inte hade klarat mig utan under min graviditet. Några saker kom jag på och det är dessa.
Jag hade aldrig klarat mig utan coca cola! Jag tycker egentligen inte om coca cola men nu under graviditeten kunde jag må dåligt om vi inte ens hade det hemma! Mot slutet har det blivit bättre och beroendet är inte lika stort, men ändå, det är lite som slår ett glas cola!
Niko hade jag aldrig klarat mig utan, han har fått stå ut med mina krämpor och klagomål och har gjort det utan att klaga själv! Katterna fick vara med på bilden också och det är för det är mina pojkar och dom hade jag nog inte heller klarat mig utan - hur mycket jag ändå hatar dom ibland.
Halsbränna är något jag haft under hela graviditeten och det enda som funkat mot det är Rennie. Jag gjorde en snabb uträkning förut och kom fram till att jag ätit ca 1000 tabletter under graviditeten. Jag klarar mig inte utan dom och det måste ALLTID finnas hemma. Självklart har jag packat ner en karta i BB-väskan också!
Badkaret, vårt älskade badkar (inte det på bilden). Jag badar oftast minst en gång om dagen och det är så fantastiskt. Det har underlättat vid foglossningen, inflammationen, ryggontet och sammandragningarna. Det är ett bra botmedel mot det mesta!
Jobbiga cravings får man ju ofta och för mig har det varit hamburgare. Det är inte mycket som slår en burgare från Max! Shit vad gott det är. Jag skulle nog kunna leva på burgare därifrån!
Choklad har jag nog aldrig kunnat klara mig utan men nu är det värre än värst. En chokladkaka är inte så stor utan försvinner väldigt väldigt lätt. Börjar med att man är lite sugen och vill ha en liten bit. En blir till två, som blir till en rad, som blir till en halv kaka som helt plötsligt blir tom förpackning...
Niferex har räddat mig från att vara som en zombie. Mitt järnvärde har inte varit det bästa och dessa tabletter är inte roliga men har gjort underverk. Nu är ju allt så tungt och jag sover dåligt och är därför trött men tidigare i graviditeten så tog det bort min trötthet och jag klarade av att vara vaken om dagarna :)
Det var några saker jag kan komma på som har räddat min graviditet. Vad säger ni läsare, har ni något ni inte kunde/kan klara er utan?
Jag hade aldrig klarat mig utan coca cola! Jag tycker egentligen inte om coca cola men nu under graviditeten kunde jag må dåligt om vi inte ens hade det hemma! Mot slutet har det blivit bättre och beroendet är inte lika stort, men ändå, det är lite som slår ett glas cola!
Niko hade jag aldrig klarat mig utan, han har fått stå ut med mina krämpor och klagomål och har gjort det utan att klaga själv! Katterna fick vara med på bilden också och det är för det är mina pojkar och dom hade jag nog inte heller klarat mig utan - hur mycket jag ändå hatar dom ibland.
Halsbränna är något jag haft under hela graviditeten och det enda som funkat mot det är Rennie. Jag gjorde en snabb uträkning förut och kom fram till att jag ätit ca 1000 tabletter under graviditeten. Jag klarar mig inte utan dom och det måste ALLTID finnas hemma. Självklart har jag packat ner en karta i BB-väskan också!
Badkaret, vårt älskade badkar (inte det på bilden). Jag badar oftast minst en gång om dagen och det är så fantastiskt. Det har underlättat vid foglossningen, inflammationen, ryggontet och sammandragningarna. Det är ett bra botmedel mot det mesta!
Jobbiga cravings får man ju ofta och för mig har det varit hamburgare. Det är inte mycket som slår en burgare från Max! Shit vad gott det är. Jag skulle nog kunna leva på burgare därifrån!
Choklad har jag nog aldrig kunnat klara mig utan men nu är det värre än värst. En chokladkaka är inte så stor utan försvinner väldigt väldigt lätt. Börjar med att man är lite sugen och vill ha en liten bit. En blir till två, som blir till en rad, som blir till en halv kaka som helt plötsligt blir tom förpackning...
Niferex har räddat mig från att vara som en zombie. Mitt järnvärde har inte varit det bästa och dessa tabletter är inte roliga men har gjort underverk. Nu är ju allt så tungt och jag sover dåligt och är därför trött men tidigare i graviditeten så tog det bort min trötthet och jag klarade av att vara vaken om dagarna :)
Det var några saker jag kan komma på som har räddat min graviditet. Vad säger ni läsare, har ni något ni inte kunde/kan klara er utan?
min stora kärlek!
JAG ÄR SÅ KÄR I DIG! VARJE DAG VAKNAR JAG LYCKLIG ÖVER ATT HA DIG VID MIN SIDA. DU ÄR MITT ALLT! DET ÄR EN ÄRA ATT FÅ VARA DIN FRU!
(hittade denna bild så var tvungen att ta den :) )
Nu får han komma när han vill!
Så skönt att dagen vi fasat över är över! Eller ja, nu är Niko klar i skolan och uppsatsen ska bara småfixas lite annars gick det galant för honom och jag är så glad för hans skulle och så stolt över honom som fixat det :) Nu är lillen välkommen när som helst! Tror alla spänningar släppt nu för så fort Niko kom hem på lunch och hans del var avklarat så slocknade jag i soffan och var helt slut. Har känt lite småsmärtor i magen till och från idag så jag vet inte om något är på G eller om det är spänningarna som släpper och att jag nu känner mig lugn. Kan ju hoppas att något är på gång så han kommer ut snart :) Lillen fortfarande utan namn!
Jag tror inte det bara är vi som längtar nu, storkatten längtar nog också. Efter att tagit avstånd från mig under hela graviditeten ska han nu vara vid magen och vakta den ser det ut som. Han ligger på den, bredvid den, vaktar den med tassarna eller pussar den. Han kanske känner rörelserna där inne eller känner på sig att något är på G. Konstigt är det i alla fall. Påtal om konstigt så är lillkatten konstig. Han älskar ju väskor och ska alltid försöka krypa i dom, idag lyckades han äntligen! Han är konstig han! Här får ni kort på det!
Imorgon är det dags för det populäraste datumet om när ni tror lillen kommer till oss :) Får se om ni har rätt, det vore kul för då så fyller en väldigt god vän år och min kära morfar! Morfar tycker att det vore en väldigt trevlig present att få sitt tredje barnbarnsbarn då :) Jag ska göra mitt bästa!
Jag tror inte det bara är vi som längtar nu, storkatten längtar nog också. Efter att tagit avstånd från mig under hela graviditeten ska han nu vara vid magen och vakta den ser det ut som. Han ligger på den, bredvid den, vaktar den med tassarna eller pussar den. Han kanske känner rörelserna där inne eller känner på sig att något är på G. Konstigt är det i alla fall. Påtal om konstigt så är lillkatten konstig. Han älskar ju väskor och ska alltid försöka krypa i dom, idag lyckades han äntligen! Han är konstig han! Här får ni kort på det!
Imorgon är det dags för det populäraste datumet om när ni tror lillen kommer till oss :) Får se om ni har rätt, det vore kul för då så fyller en väldigt god vän år och min kära morfar! Morfar tycker att det vore en väldigt trevlig present att få sitt tredje barnbarnsbarn då :) Jag ska göra mitt bästa!
Gravidhormoner!
Gravidhormonerna blir värre och värre och värre, vilket jag inte trodde var möjligt! Tittade på unga läkare då en kvinna skulle föda och låg i värkar. Jag började stortjuta! Det är ju jag snart insåg jag, det känns jättekonstigt! Tänk att BF är över och att jag nu går på övertid - det kan ju verkligen hända när som! Och nu är han verkligen välkommen när som till oss!
Nu när vi är inne på övertid så blir ju denna lista mer spännande - och kortare!
Blivande gudmor: 15 maj, 2800g, 48 cm eller 24 maj, 3800g, 51 cm
Agneta: 17 maj, 3125g, 50 cm eller 4 juni, 3410g, 52 cm
Blivande mormorn: 20 maj, 3100g, 46cm
Helena: 26 maj, 3930g, 53cm
Nattis: 29 maj, 4300g, 52 cm
Louize: 31 maj
Blivande farfarn: 31 maj, 3850g 52cm
Cissi: 1 juni, 4135g, 52 cm
Niko: 2 juni, 3925g, 50,5 cm
Linn J: 2 juni
Nathalie: 2 juni
Alexandra: 2 juni, 3700g, 51 cm
Systers sambo: 3 juni, 3940g, 51 cm
Linn A: 4 juni
Blivande morfarn: 6 juni, 3483g, 51,5 cm (kl 17.16)
Jag: 6 juni, 3935g, 50 cm
Moa: 6 juni, 4380g, 52 cm
Syster: 9 juni, 4020g, 51 cm
Blivande farmorn: 12 juni, 3850g, 51,5 cm
Nu när vi är inne på övertid så blir ju denna lista mer spännande - och kortare!
Blivande gudmor: 15 maj, 2800g, 48 cm eller 24 maj, 3800g, 51 cm
Agneta: 17 maj, 3125g, 50 cm eller 4 juni, 3410g, 52 cm
Blivande mormorn: 20 maj, 3100g, 46cm
Helena: 26 maj, 3930g, 53cm
Nattis: 29 maj, 4300g, 52 cm
Louize: 31 maj
Blivande farfarn: 31 maj, 3850g 52cm
Cissi: 1 juni, 4135g, 52 cm
Niko: 2 juni, 3925g, 50,5 cm
Linn J: 2 juni
Nathalie: 2 juni
Alexandra: 2 juni, 3700g, 51 cm
Systers sambo: 3 juni, 3940g, 51 cm
Linn A: 4 juni
Blivande morfarn: 6 juni, 3483g, 51,5 cm (kl 17.16)
Jag: 6 juni, 3935g, 50 cm
Moa: 6 juni, 4380g, 52 cm
Syster: 9 juni, 4020g, 51 cm
Blivande farmorn: 12 juni, 3850g, 51,5 cm
