Vill börja inlägget med att tacka Rebeccas syster för den mycket fina, illustrativa och produktiva bloggdesignen. Hade jag designat min egna blogg, utan Rebeccas medverkan, hade den förmodligen innehållit en hel del svart och mörkt, med inslag av rött. Precis som min lägenhet såg ut när Rebecca flyttade in. Från svarta soffor, säng, tv-bord och hyllor har det sakta men säkert landat i ett hav av vitt och beiget möblemang. Den stora glädjen är att vår pingu-samling till barnet naturligt nog innehåller mycket svart vilket jag uppskattar mycket.

Bilder före/efter

                              
                              
                              
                              
 

Och då på tal om saker som jag uppskattar. Jag har svårigheter med att verkligen gilla saker fruktansvärt mycket, men också avsky saker. Men det finns två saker som jag nästan, utan att säga det, skulle kunna påstå att jag älskar. Nu tar vi bort saker som familj, Rebecca, vänner, världsfred, myggfritt o.s.v. som är självklara saker.

1) Värme. Ju varmare desto bättre. Värme är förutom essentiellt för vår överlevnad på planeten och för hur naturen och landskapet formas, men också fantastiskt skönt. En varm ledig och ostressig sommardag väger upp det mesta här i livet.

2) Ljus. Om det var praktiskt möjligt skulle jag spendera de ljusa månaderna på antarktis för att sedan spendera resterande ljusa månader på arktis. Nu är det förmodligen askallt och förjäkla trist där, men undra om det inte skulle vara värt det? Allt trams om att ljuset gör att hormoner och skit exploderar i kroppen struntar jag fullständigt i. Ljus skapar en glad herr Mattheos.

Mörker och kyla är å andra sidan något jag med stolthet och säkerhet kan säga att jag placerar i Avsky listan, och nästintill inom kategorin för att hata.

Sammanfattningsvis. Solen är najs. Sen vår och tidig sommar är den bästa årstiden då man dels får allt detta och sedan vet att det kommer vara så i ett par månader till. För läsare i Piteå, ni vet i alla fall att ni har ett par veckor till av finvädre!

Summan av alla variablar är lika med: Perfekt att få en liten pojk när man är på topphumör!

Touch And Go

Saint Nikolaus

Som norrlänning så "vill man va sä själv för en litn stund" och jag tenderar att vilja vara det ganska mycket. Tyvärr, i det och förmodligen endast det anseendet, så har min tillvaro ändrats en aning sen dess. Från början ströks all form av sitta själv i soffan och se fotboll i lugn och ro. Sedan började onlinespelen vilket störde min egentid vid datorn. Katterna har tagit bort min funderar stund på toan, då de tenderar att vilja spendera sin tid i samma rum som mig så måste även den dörren stundtals öppnas och stängas. Det säger sig självt att duscha ifred inte längre är ett alternativ. Så, då jag får spendera min ytterst sparsamma egentid för mig själv, så funderar jag rätt mycket på vett och ovett. Och för mindre än 15 minuter sedan skapade jag mig denna funderarstund och det måste såklart bloggas om. För onekligen så hör egentid samman med snart föräldertid...

Och det var där mina funderingar började och det var där panik, skräck och uppgivenhet dök upp.

Oavsett vilka känslor jag har haft för det här med att bli pappa så har jag alltid landat i att det känns bra. Det är vägen dit som har varit stundtals skräckinjagande. Jag började tänka på att egentligen så är det inget märkligt om jag imorgon skulle vara stolt far. Och händer det, då är allt det där som man hela tiden skjutit framför sig verkligt. Då är det på riktigt så att mitt liv kommer förändras över en natt.

Och det är verkligen vad alla säger. Och det är precis vad jag är inställd på. Men sen säger också alla att man kan aldrig veta vad som händer och hur det känns. Och det är preciiis vad jag är inställd på, att inte veta. Men alla kommer med så fina tips och råd, men garanterar sig med att "Det behöver inte bli så för er". Så jag gör precis så, jag tar åt mig av tipsen och stoppar dom i en låda för att kanske, OM det behövs just i mitt fall, så tar jag fram dom, för att egentligen så är det precis vad alla säger, "det behöver inte bli så för er."

Och när folk frågar hur det känns, vad jag ser fram emot, så svarar jag såklart "Det känns bra, det ska bli roligt och fantastiskt, det ska bli underbart och det är ju, förmodligen eftersom jag inte vet än, det bästa som kan hända i ens liv" och sen tillägger jag också det att "jag vet ju inte alls, eftersom det är olika för alla". För att gör jag inte det, då kommer folk påpeka att "det tror du bara" och skratta på ett låtsas hånfullt sätt som ändå är hånfullt. Och säger jag att jag är rädd och nervös, att jag inte vill det här och att jag tror att det blir tråkigt och att jag förmodligen kommer tycka barnet är fult från början, då kommer folk ifrågasätta min förmåga att bli förälder, men de kommer tillägga att "Du vet ju inte än, för det är ju olika och det är inte ovanligt" trots att ingen någonsin säger så, för det vore ju dumt.

Och då landar man i att kanske någonstans ljuga för sig själv. Jag är nog livrädd men får inte tillåta mig det för att det vore dumt, och jag är inte dum och ekvationen blir då att jag ser fram emot det här. Men fortfarande, hur ska jag veta, då det är olika för alla?

Så föräldraträffarna, då vi alla satt och alla såg fram emot att bli föräldrar och alla sa precis det dom visste att barnmorskan och de övriga där skulle vilja höra. Och jag, pappan, fick lära mig att jag ska vara trygg, massera, ska vara lugn och finnas där. Jag ska vara klippan mot vinden som står emot och står kvar. Svajar jag, då visar jag osäkerhet och otrygghet, och detta är en miljö ett barn inte får växa upp i, inte ens vara i magen under sådana förhållanden, för barnet kommer att känna av det och växa upp och bli precis som pappa, osäker och otrygg. Så det går inte.

Barnmorskan, där har vi experten. Hon vet allt om barn i mage, barn utanför mage, vuxna barn, barnsliga vuxna och barn som är vuxna nog att ha barn. Hon kan all forskning, all praktik och all teori. Hon kan vända ett barn i magen med sina bara händer och kan med en linjal avgöra hur många veckor du varit gravid. Det är hon du ska lyssna på och vända dig till om du har ont, mår bra, är rädd, är pissnödig, blöder eller inte blöder o.s.v.
Det barnmorskan säger är lag.

Barnmorskan säger att "man vet aldrig hur det blir för er, varje fall är unikt".

Jag placerar mig i den kategorin och jag säger det till alla och därför är jag experten. Men då jag funderar och då jag börjar tänka på vad det innebär, då blir jag rädd och känner mig liten som en myra och tror direkt, och det är ju det värsta man kan tänka, "misstänker jag eftersom jag inte vet och har barns själv", att jag kommer bli en dålig far. "Men man vet ju inte".

Som jag sa tidigt i inlägget, jag landar i att det känns bra, det ska bli kul och jag ser framemot det. Och ja, jag tycker verkligen så, men vem skulle eller får säga något annat?

Ber om ursäkt för långt och förvirrande inlägg. Som sagt, när jag får min funderarstund funderar jag mycket.

Over and out!

//Saint Nikolaus

Kanske det tråkigaste med att ungen inte är här är att den inte får ha på sig kläderna denna fantastiska kväll.

// Saint Nikolaus

Har ni planerat några namn? Tjejnamn har vi ju typiskt nog bestämt men killnamn har vi just nu två st som vi väljer mellan. Mellannamn är bestämt i alla fall!

Hade ni lätt för att komma överens om namnen?
 Jo det tycker jag ändå. Vi har båda samma namnstil och är ute efter ett ovanligt namn som måste passa ihop med Mattheos!

Detta skrev Rebecca i ett inlägg, uppenbart utan min medverkan eller mitt godkännande för den delen. Jag ska våga mig på att starkt protestera mot sanningshalten i detta och ser det här som ett spel i att vinna matchen om namn, kränkt är jag också för att stärka mitt påstående!

Jag har funderat i ett par dagar på att skriva ett inlägg om just detta, och när passar det inte bättre än nu? För alla som har varit med om detta så kommer ni garanterat känna igen er. Jag tror verkligen inte det finns någon som anser att namnval har varit enkelt, när man är två om att bestämma. Att välja namn är svettigare än ett gympass, mer nervöst än en rysk kontring, mer fulspel än vattenpolo och värre psykkrig än upptakten inför en boxningsmatch! Det är strategi och taktik, nypningar och skallningar. Ja, ni förstår själva, och när väl allt har tagit slut, då är man i mitt läge just nu...

Vi har varit inne på två namn, och det håller jag med om, men vi båda har sagt att vi får se när det ploppar ut en unge vad det faktiskt blir. Namnstil och sånt där, det håller jag med om också, vi har inga diskussioner kring detta. Det Rebecca gör här, är att offentliggöra och med det inofficiellt fastställa det vi inte kommit överrens om! 2 Mellannamn är absolut klara och går inte att flytta på, dock gör Rebecca precis samma sak som hon gjort i 2 månader nu med mig.

Rebecca har börjat att använda sig av tystnadsstrategin. Att inte prata om det gör att det "kanske" glöms bort, det "kanske" råkar försvinna eller bli för oviktigt med tiden. Efter att jag har kört med alla möjliga strategier i månader för att få fram förnamn och lirka och tvista så att det blir som jag vill, och rebecca har givetvis gjort detta också, så har jag helt slut på ideer om hur jag ska tackla det här. Jag är helt lost. Jag är besegrad innan matchen, och då är det bara att lämna WO. Jag måste såklart rycka upp mig och fortsätta driva denna viktiga fråga, men måste hitta någon annan vinkel.

Nu står ni såklart helt handfallna och undrar vad som försigår egentligen, och eftersom inte Rebecca kläckt det än så är det min uppgift att förmedla. Mitt namn är S. Nikolaus Theodorakopoulos Mattheos. Niko T. Mattheos. Men, vart har detta T försvunnit i diskussionerna om namn? Ja, just det. Tysthetsstrategin har tagit ut sin rätt, men icket längre!

Nu vill jag såklart inte att någon ska komma och tro att jag gråter floder för detta, men vi krigar vidare och kommer såklart att lösa den här frågan också, som med allt annat. Jag får som jag vill och Rebecca får tro att hon också fått som hon vill.

Trevlig vecka på er!

Touch And Go
//Saint Nikolaus

För att återanknyta till inlägget innan. Idag blir det grillspett, potatissallad och sallad!


/Saint Nikolaus

Igår var vi hos barnmorskan.

Vi kom fram till att jag mår bra.

Touch and Go

//Saint Nikolaus