Fru Mattheos sista rader
Sista raderna från mig i denna blogg, har bett herr Mattheos skriva ett sista inlägg han med så får se om det kommer ett från honom också.
Det är nu man ska skriva något smart, något som verkligen är jag, något som jag vill att alla ska veta. Men vad är det? Vi får se vart jag landar i slutet av inlägget. Får en känsla av att jag inte landar någonstans.
Ibland har jag väldigt svårt att förstå att jag nu som 25 åring har allt jag drömt om – en fantastisk underbar man och vår fantastiska son. Att jag iklätt mig två nya roller, jag är inte bara Rebecca längre, jag är även fru och mamma. Det är två roller jag verkligen älskar att ikläda. Varje dag njuter jag att vara mamma och fru jag älskar mina grabbar så mycket och njuter varje dag med dom. För tillfället är jag nog bättre mamma än just fru… Jag har en son som är en kopia av sin far och hade jag inte fött honom hade jag tvekat på om han var min ;) Men okej, några saker som jag vill ha sagt innan jag tackar för mig i bloggen.
- Lyssna inte på alla som säger hur det är att ha barn! Niko har sagt det hela tiden till mig och nu när man väl har barn så förstår jag hur han menar. Alla barn är olika! Folk sa åt oss att vi skulle vara beredda på vakna nätter, skrikande barn, konstant sömnbrist osv. Hittills (ta i trä) har vi inte haft en endaste vaken natt, han har inte skrikit en endaste natt, han sover nu från ca 19.30-9.00 och vaknar 2-3 ggr under natten för mat. Jag får sova, jag sover betydligt mer än när jag var gravid. Sen är jag ju väldigt lat och orkar inte lyfta tillbaka Levis i sängen när han vaknat första gången så då får han sova kvar i sängen. Det kan gå ett par dagar ibland utan att Levis gråter något. Så näe, lyssna inte på allt folk säger!
- Under graviditeten och sen när barnet väl kommer märker man vem som är ens vänner. Jag har väldigt många vänner som slutat höra av sig – som bara försvann. Vet inte om dom tänker att jag inte har tid att ses men är det nån gång jag har tid så är det ju nu när jag är mammaledig än när jag jobbar. Har även i princip slutat höra av mig till folk då det känns som att jag är den som hör av mig, dom jag vill prata med och som jag vet vill prata med pratar jag med helt enkelt!
- Att amma har aldrig varit ett problem för mig – det satte igång direkt. En väldigt tuttfixerad grabb har jag också. Trots att jag där i början när det skulle ätas konstant nästan längtade tills det var dags att sluta amma känner jag lite småångest över att jag snart ska sluta med det. Ja jag vet, det är inget som säger att jag måste sluta men jag känner nåt obehag över att sitta och amma dom när dom verkligen börjar bli stora. Men det är ju så mysigt när han ligger i min famn, tittar upp på mig med hans fantastiska bruna ögon och man ser att han är så lugn och trygg. Jag tror jag kommer sakna dom stunderna väldigt mycket och får väl njuta extra mycket av dom nu. Vet dock inte vem som kommer ha svårast att sluta med amningen, jag eller Levis…
- Det är mycket lättare att ha barn än vad jag trodde – eller ja, jag vet inte hur jag ska uttrycka mig på rätt sätt. Jag var ju faktiskt förberedd på en skrikandes konstant vaken och gnällig bebis, för det var ju så alla sa. Men nu står jag här med en superglad, framåt och tidig bebis. Sen start var han stark i nacken och nu sitter han helt själv, gasar runt i gåstolen, kan gå när man håller honom i handen, pratar mest hela tiden (pappa är favoritordet!) och är helt enkel helt fantastisk. Varje dag är ett nytt äventyr när man upptäcker något nytt han kan. Jag trodde ju till exempel aldrig att man skull bli glad när han lärt sig välta julgranen, öppna lådorna i köket, kasta runt handdukar, välta stolar som han sätter fast på gåstolen och gasar iväg eller spotta ner mat till katten för att han vill ha… Men jo, alla dom sakerna är helt fantastiska och när han gjort nåt bus och tittar på en med bus i ögonen och skrattar då kan man inte göra något annat än att le åt honom.
Ja det är nog så mycket mer jag skulle kunna skriva men jag känner att jag nöjer mig där. Jag trodde inte man kunde vara så lycklig som jag är, jag vet att alla säger att man har den mest fantastiska mannen och barnet. Men i mitt fall stämmer det… Jag har den mest fantastiska make man kan tänka sig, den mest fantastiska sonen, den mest fantastiska storfamilj (min och Nikos familj) man kan tänka sig. Ja jag är lycklig gott folk! Tack till alla er som följt mig under året, det har varit så kul att läsa allas kommentarer! Tack tack tack!
Just ja, när detta skrivs så är Levis en 6 månader och 1 vecka gammal kille på 71,5 cm och 9,2 kg!
Näst sista inlägget
Jag tänker lägga ner bloggen har jag nu bestämt mig... Känns lite tråkigt men jag glömmer ju alltid bort att skriva. Dock har jag tänkt att skriva ett avslutningsinlägg. Jag ser att några tappra själar fortfarande kollar in här ibland så har ni någon önskan om vad det inlägget ska handla om så kommentera gärna. Kanske är det något ni alltid undrat över eller något ni vill veta vad jag anser så skriv skriv.
Flyg och diamanter!
Att flyga var ingen match inte för Levis. Han fick ett eget bälte i mitt knä och jag kunde då inte amma vid start och landning som jag hade bestämt. Hade dessutom låtit Levis få vänta lite extra länge på mat så han verkligen ville äta när vi lyfte så han inte skulle få lock för öronen. Snacka om ångest jag fick när han fick vänta ännu längre. Flygvärdinnan sa att de inte kände av om de fick lock förrän dom var 6 månader eller nåt sånt. När vi lyfte så grät han lite lite och allt jag tänkte var "fan om hon har fel och säger att dom inte kan få ont i öronen nu. Vad arg jag blir om han får ont". Men ja, gråten gick över på en minut och sen var han glad. Han fick äta lite sen och somnade och sov igenom nästan hela resan. Tills strax innan vi skulle landa, han fick sitta i Nikos knä ett tag och självklart bajsade. Aldrig har det luktat så illa heller och självklart så tändes precis bälteslampan då så inte gick det att byta heller. Vi låtsades som ingenting - att vi inte visste vad som luktade. Men han skötte sig exemplariskt vår grabb :)
Här i Piteå är allt bara bra, skönt att få lite avlastning med Levis. Även att han är helt fantastisk och jag njuter verkligen av varje sekund med han så blir man avundssjuk på alla som har familj och släkt i samma stad. Vi är ju helt ensamma i Uppsala. Därför ska jag och Niko ikväll gå ut och äta - bara vi två. Andra gången på snart fem månader vi är själva. Det ska bli mysigt. Levis lämnar vi med farmor och farfar :)
Visst har jag sagt att jag har en fantastisk make? Igår fick jag ett paket. I där gömde sig dessa skönheter som matchar min vigselring och mitt halsband. Diamonds are a girl's best friend - eller hur är det nu man säger :)? Tack älskling för diamanterna :) Dom är helt fantastiska!
Glömska
Nu har jag glömt bort att jag startat upp bloggen igen, det har helt försvunnit!
Jag tycker det är väldigt mysigt att vara mammaledig och njuter av det till fullo. Dagarna brukar bestå av sovmorgon till ca 10, sedan får Levis gymma lite medan jag äter frukost. Sedan ska han upp och mysa lite eller åka lite gåstol. Sedan är det lite mat lite då och då, lite blöjbyten med, sen är det lite sångstunder, lite bus, lite promenader och så brukar det oftast bli ett bad med mamma och sedan lite nakenfis träning sen somnar han så småningom. Det där med rutiner vid sänggående och så är inget jag/vi stressar på. Det kommer när det kommer känner jag, sålänge vi och Levis är glada och nöjda är det bra. Han sover alltid första passet i sängen fortfarande, sen får han ligga och mysa i vår säng och det gör inte mig nåt faktiskt, det kommer en dag när han ska sova i eget rum och då är nog dessa tider guld värda. Han somnar oftast vid bröstet men det gör mig inte heller något, där är han trygg och mår bra och njuter - och vem vill inte somna trygg? Näe helt enkelt, jag är glad, Niko är glad och Levis är glad!
Nu ska jag börja plocka ihop mina saker och sen lägga mig. Imorgon kommer BVCdamen hit, sen ska det packar för på torsdag flyger vi upp till Piteå (eller ja Luleå). Flyger för första ggn med Levis! Nervös. Men eftersom han är världens bästa så kommer det gå galant.
Lovar en kort update imorgon om han får en OK stämpel i rumpan!
Nu ska jag försöka igen!
Nu tar jag steget igen. Har många många ggr loggat in på blogg.se för att skriva men så dyker något upp eller jag kommer inte på något att skriva. Egentligen har jag så mycket att skriva för det händer så mycket just nu, speciellt med Levis, det händer så mycket så mycket.
Okej, detta får bli ett litet uppdateringsinlägg så blir det fler normala framöver. Nu är det en månad sen vi var på BVC med honom och då var han 65 cm lång och vägde 7920g, nu ÄNTLIGEN börjar hans vikt plana ut och han följer hans kurva perfekt, en stor kille vi har. 31 oktober kommer dom hit till oss och ska kolla hans utveckling, får se om han får en OK stämpel i rumpan. Annars gymmar han varje morgon, går lite i gåstolen, hoppar i mamma och pappas famn, pratar för fullt, nakentränar varje kväll. Han kan vända sig både från mage till rygg och rygg till mage, menn bara om han känner för det. Nya grejen är att ligga på rygg, rulla till sidan, rulla ihop som en boll och så fortsätter han så tills han har snurrat några varv runt runt runt. Han bjuder ofta på ett härligt skratt och ännu oftare på ett leende. Han tycker om att gå långa härliga höstpromenader med mamma, nu i sittdelen som vi invigde idag! Han växer så det knakar och har strl 68 i kläder men igår fick han en pyjamas i strl 74 och den satt perfekt så det blir nog att gå över till det lite smått.
Behöver jag säga att jag är stolt över denna lilla filur? Mammas lillstora filidutt! Han sover fortfarande bra om nätterna, somnar han runt 22-23 tiden, vaknar 1-2 ggr per natt för att sedan sova till någongång mellan 8 -10. Vi är så otroligt lyckligt lottade över att ha denna alldeles perfekta pojk hos oss, en som alltid gör alla glada. Han får även smaka lite mat, eller ja får nån tesked varannan dag ungefär, hittills har han fått testa sötpotatis, nästa vecka blir det palsternacka eller morot, har inte bestämt mig än... Tror han tycker om det ändå, han grinar inte illa ändå :)
Hmm, det var nog allt för tillfället, jag SKA bli bättre på att uppdatera. Men nu får ni en liten bildbomb med lite kort :)
Levis idag i sittdelen :) Levis morgongymmar
Mammas älskling Härlig höstpromenad
Levis och giraffen Sophie :) Första smakbiten på hans 4 månadersdag
Far och son! Mor och son!
Tills vi hörs nästa ggn, hej då!
Önskelista
Kära höstmänniskan (tomten är så långt bort). Jag önskar mig detta av dig! Jag tycker den är jättefin men priset är inte lika fint.
Den skulle passa så bra till dessa bodysar som redan ligger i min låda.
Kram från Levis
Gör man så?
Inläggen blir lite sporadiska men det får ni ta. Idag när vi gick hem från en trevlig fika med Arvid, Hanna och lilla Isak så sa Niko att jag har ju massa att skriva om men det är bara det att orken inte finns. Men en sak vill jag skriva om, en liten incident från idag.
När vi var på ICA så stod jag och betalade medan Niko höll Levis och skulle packa påsen. Helt plötsligt ser jag hur en okänd kvinna kommer och tar Levis ifrån Niko (alltså inte på ett elakt sätt men lyfter ändå bort honom). Mitt mammahjärta börjar dunka som bara den och jag undrar vem fan det är som tar min son. Niko såg ju glad ut och packade påsen men ändå, så gör man inte i min värld! Hon hade sagt nåt i stil med att hon skulle hjälpa pappa så han kunde få packa sin påse. Men då packar man väl påsen istället än tar ett okänt barn? Tanken var väl god innerst inne och fler borde vara så hjälpsamma men jag tycker ändå inte att man tar barnet då... Eller vad säger ni? Är det jag som är mesig?
Dopet
Ett litet inlägg till - om Levis dop som jag nämnt tidigare. Dopet är nu avklarat sen 1½ vecka tillbaka och jag njuter nu i fulla drag av att det äntligen är över. I sista sekund fick jag för mig om att sjunga på dopet, vart det kom ifrån vet jag inte alls. Men jag tog mod till mig och framförde "älskade barn" åt min älskade son. Det blev väldigt darrigt men jag gjorde det i alla fall till allas förvåning (berättade det inte för någon). Levis skötte sig jättebra under dopet, skrek bara en liten liten stund och sov sedan igenom resten - han vaknade när det var dags för vattnet på huvudet men verkade inte bry sig utan slockande igen :)
Även fikat var mysigt och om man får skryta även gott och fint! Tror det blev som jag tänkte mig, allt gick i grönt och vitt och allt fika hade jag gjort själv! Vi var ungefär 55 pers med barn inräknat och jag kommer aldrig baka så mycket igen i hela mitt liv :P Levis fick superfina presenter av alla och jag tror att även han är nöjd med hans dag.
Bjuder på två kollage - ett på lite dopbilder på Levis och sen ett på allt fika :)
Glöm inte följa mig på instagram frubexx är namnet (den är privat men bara att skicka förfrågan)
Aldrig mera buss
Jag kom på en sak jag tänkte skriva i förra inlägget. Jag åkte buss med vagnen för första gången i torsdags. Ner till stan gick det bra och jag frågade chauffören vart det var bäst att jag klev på, vilket var i mitten. När jag sen ska hem så går jag ju självklart på i mitten igen ochh går fram och betalar varpå den chauffören surt säger "du ska gå på med vagnen här fram", tyckte det var konstigt att han ville att jag klev på där fram och den andra i mitten men jag sa bara "jaha, okej" och gick och spände fast vagnen och låste den. Chauffören var galen när han körde och tvärnitade varje gång han skulle bromsa vilket gjorde att vagnen rörde på sig. Jag ställde mig direkt då för att hålla i vagnen, inte ville jag se hur vagen välte med Levis där i. Chauffören säger då argt "man måste sitta ner när bussen åker". Då blir jag arg tillbaka och säger "så som du kör så måste jag hålla i vagnen" då säger han ännu en gång "men man måste sitta ner när bussen åker". Då blir jag ännu argare och säger "då får du i så fall slänga ut mig från bussen för jag tänker inte se hur mitt barn flyger ur vagnen". Det hade han inget svar på utan mumlade lite för sig själv. Tror ni jag skrev och klagade till de som har hand om lokaltrafiken? Oja, ett riktigt argt mail fick dom! Så behandlar man ingen! Det får mig att inte vilja åka buss igen...
Det var egentligen bara det jag hade nu att säga men bjuder på en bild på min underbara lillprins. Ibland är det så att man vill gråta av kärlek när man tittar på honom, han stirrar rakt in i dina ögon och bjuder på det största leende som finns. Då blir man alldeles varm i hjärtat och man inser hur lyckligt lottad man är!
Chelsea baby!
Egentligen skulle jag kunna skriva en massa om vad som hänt sen sist, men jag väljer att kort och gott skriva att det varit massa bebismys! Massa massa bebisar har jag träffat och det har varit jättekul :)
Jag är helt slut idag känner jag och jag får en känsla av att jag inte kommer få sova något inatt. Levis har sovit sen kl 18 och sover fortfarande... Han lär väl vakna lagom när det är dags för mig att sova och känna att han vill vara vaken och busa då. Hoppas på att Niko är pigg och bussugen!
Att det är Chelsea som gäller i detta hushåll har ni kanske inte missat... Idag visade även Levis det med hans nya body som hans mormor och morfar köpte i Grekland :) Bilden får även avsluta inlägget, har inget inget att säga idag.
Dessa rubriker...
Sedan sist har inget nytt hänt faktiskt och just nu står det helt still i huvudet! Bakandet till dopet går vidare, ska börja fundera på lite annat dopfix också! Oj vad jag tycker det är kul att planera sånt här, borde börja jobba med det! Idag hade vi två vänner här på fika vilket var väldigt trevligt. Dom kommer båda på dopet men vet inte om båda kan komma på fikat. Dock skulle hon försöka få ledigt efter att hon pratat med en annan kompis som sa "Rebecca kommer ju säkert baka en massa gott". Det är lite det jag är känd för, när vi bjuder till fika så måste jag testa olika saker varje gång, det kan vara nya kakor eller nya tårtfyllningar. Nu var det dock längesen det var en sån fika så jag får väl se att dopet blir ett sånt fika. Ingen av grejerna jag bakat har jag gjort förr.. Därför kan det bli kaos. Sen är jag ju så konstig som måste ha att allt följer färgtemat också.
Imorgon ska jag åka och hälsa på på mitt jobb vilket ska bli jättekul. Fick höra senast förra veckan att ett barn saknade mig då jag träffade hans mamma. Han hade fått kort på sina nya fröknar och hade frågat vart jag var. Mamman sa då att jag var ju hemma med bebisen varpå han säger "men först är hon hemma jättelänge innan bebisen kommer och nu är hon hemma jättelänge när bebisen kommer" :) Sötunge! Så det kommer bli riktigt kul att träffa alla igen, hoppas dom inte är så blyga som dom kan vara ibland utan bjuder på lite goskramar!
Nu ska jag fortsätta med lite dop-googlande!
Såklart lillen ska glida runt i en Ferrari!
Idag köpte vi nog snyggaste barnstolen nånsin! Niko är en riktig ferrari älskare och när jag fick syn på en ferrari bilbarnstol så var vi bara tvugna att ha den. Såklart lillen ska glida runt i en Ferrari! Dessutom ska vi ju byta någongång - snart säkert med tanke på hur fort Levis växer. Kolla vilken skönhet vi nu har hemma :)
Det var ju nåt jag tänkte skriva.. Har idag börjat bakandet till Levis dop den 8 september - jag har ju fått för mig om att göra allt själv! Men baka är kul och jag tycker ändå jag är bra på det om jag får säga det själv. Kläder till Levis dopfika är beställt och kläder till honom när vi ska på Lowes dop :) Känns skönt att bocka av lite saker.
Skrutten har börjat drömma en massa, många gånger han vaknar nu och bara gråter och gråter. Det gör så ont i mammahjärtat... Men som tur är så blir han glad av lite kramar och somnar om då.
Det var nog allt för nu, återkommer snart igen.
Stolt som en tupp
Just nu har jag världens gladaste unge bredvid mig som ligger och ler, skrattar, pratar och äter på händerna. Kan inte annat än le och bli alldeles varm i hjärtat när jag ser honom. Idag har han även gjort hans mor och far väldigt stolta - det var hälsokontrollsdags! Först väga och mäta, 6920 g tung och 61 cm lång! Han är så stor - följer kurvan perfekt men ligger ändå 2 snäpp över "medelsvensson". Sedan skulle en läkare titta på honom. O hon berömde honom en massa, och även oss som föräldrar vilket är skönt att hröa att vi gör något rätt :) Roligast var ändå när hon testade och la honom på mage och han visade vad duktig han var och lyfte upp sig så mycket så han såg ut som en svan, ändå upp till midjehöjd lyfte han. Sedan frågade hon om han rullar runt någon gång varpå Niko svara "ja någon gång men det är nog bara en slump". Det tyckte inte Levis om så han visar att han kan och rullar runt från mage till rygg varpå läkaren säger "han kan ju". Hon var imponerad över hur stark han var trots att han är rätt så tung. Han var även jättetidig med allt sa hon och avslutade med att säga "kul att få se ett sånt här praktfullt barn" - tror ni jag blev stolt? Oja, som en tupp! Nu känns det som jag skryter om mitt barn och det tycker jag att jag har all rätt att göra. Det är ju min son vi snackar om :)' Här hemma har han nu rullat runt till rygg varje gång vi lagt honom på mage - min stora duktiga kille!
Nu låter det som han ropar "maaammaaa" så nu ska jag busa lite med lillen :)
Uppdatering
Idag blir vår älskade Levis 2 hela månader och jag kan inte förstå att tiden har gått så fort. På nåt sätt känns det som vi alltid haft honom hos oss men å andra sidan så känns det inte som vi haft honom 2 månader... Han är i alla fall helt fantastisk och kärleken växer och växer för lillskrutten. Kolla bara nedan vad han vuxit sen han föddes. På den vänstra bilden är han 1 dag och den andra bilden är tagen idag. Älskade älskade barn!
Igår hade ju jag och Niko vår första bröllopsdag. Känns konstigt att inte bara ha årsdag eller förlovningsdag - bröllopsdag är stort! Bomull firade vi. Vi hade dagen till ära fixat barnvakt så min kära vän Nattis och hennes trollungar Jordan och Alba stod för barnvaktandet. Jag och Niko gjorde oss iordning lite och åkte sedan iväg för att lämna Levis på riktigt för första gången - innan har vi lämnat till våra föräldrar i nån timme men aldrig såhär länge. Vi åkte och åt på Dragon Gate - ett ställe innan Gävle där vi åkt förbi många många när jag bodde i Gävle och sagt att vi ska till så nu tog vi steget. Det var fint och häftigt men maten var sådär. Sällskapet var bra i alla fall :) Jag kunde faktiskt slappna av på riktigt och inte titta telefonen hela tiden, tror inte jag tittade till den någon gång ens. 4 timmar senare var vi hemma igen och Levis såg ut att trivas toppen hos tant Nattis.
Förra veckan hade vi hemester (semester på hemmaplan - allt som ligger nära Uppsala). Vi gjorde mycket och testade sakerna tills nästa sommar då Levis är större :) Vi började med en tripp till Mariehamn, åkte till Furuvik, besökte Ulva Kvarn och tillsist Parken Zoo i Eskilstuna. Hemester borde man ha oftare - det behöver inte alltid kosta så mycket. Dock har jag hittat en grej jag vill göra nästa sommar, hyra en husbil! Det vore kul.
Tills vi ses nästa gång, ha det bra!
Minisemester
Ursäkta uppehållet i bloggen. Vi har en riktig familjesemester vecka nu och reser runt och har oss. Vi började som jag skrev i måndags med att åka eckerölinjen till mariehamn för att spendera en natt på hotell där. Mariehamn var en liten men mysig stad. Vi gick en långpromenad och kollade på staden och gick vid vattnet och hade det super. Kvällen bjöd på trerättersmiddag och det var Levis första restaurangbesök. Det bjöds på skärgårdstapas till förrätt, lamm med potatiskaka till varmrätt och havtornglass med bär till efterrätt. Det var riktigt gott och vi gick mätta och belåtna därifrån. Levis var så snäll på natten och väckte mig endast en gång vilket var väldigt skönt och behövligt. På färjan hem dan efter hände en rolig grej. En man, som såg ut som en mc-knutte med långt grått skägg i 50-60årsåldern, kom fram till mig och frågade om han fick hälsa på mitt barn. Jag sa ja och han la en hand på Levis huvud. Han frågade om jag var lugn under graviditeten för att man såg på Levis hur lugn han var. Sedan gick han iväg en bit och kom sedan tillbaka och sa "ditt bäcken är inte helt återställt efter förlossningen, det är väldigt väldigt nära men du är inte riktigt där". Jag förstod inte riktigt vad han pratade om och han fortsatte med att säga "Ja jag vet att jag drack baileys och vodka till frukost men jag säger som det är ändå. Du borde uppsöka en kiropraktor så du inte får problem. Det blir min present till dig, för att jag fick hälsa på din son". Så vem vet, jag kanske borde uppsöka en kiropraktor o kolla upp mitt bäcken.. Hur han såg det vettifan. Mariehamntrippen var helt fantastiskt och det var så mysigt att komma iväg en sväng.
Dagen bjöd på Furuviks och deras lilla mysiga djurpark. Det är så härligt att gå omkring där, det är så fint och härligt. Vi tittade på alla djuren, åt och spelade på hjul. Vi har ett nummer vi alltid tar på lotteri osv, nr13, eftersom det är vårt vigseldatum. Denna gång glömde jag att ta nr 13 på ett chokladhjul och gissa vilket nummer som vann? nr 13!! FAN! Där hade jag kunnat vinna en stor chokladkaka. Senast vi var på Furuvik så vann vi en stor chipsförpacknings med massa chipspåsar i. Och vad tror ni vi vann denna gång? Jo detsamma, på nr13! Furuvik var mysig, Levis var supersnäll och go!
På lördag bär det av till Eskilstuna Zoo och då ska Levis gudfar Simon följa med också. Så härligt att ha en riktig semestervecka och göra en massa saker hela tiden! Härligt!
Nu ska jag titta lite på OS och sedan sova. Bjuder ändå på två bilder, en på far och son och en på mor och son :)
Min lilla sötnos!
Jag insåg idag att det bara är en Levis som kan få en att le av lycka efter att ha blivit nerspydd och nerbajsad - han såg ju så nöjd ut! Nu efter en ny blöja och body så sitter han i sin bumbostol och skrattar som en häst.
Idag och i natt har han sovit jättemycket efter att igår knappt sovit nåt alls. Han var ute och åkte i vagnen i nästan 4 timmar igår i 2 olika omgångar. Först var jag på promenad till en barnloppis där jag storhandlade... En bok för 5:-... Sedan var jag ute och gick med en föräldragruppen. Det var mycket trevligt och vi fick riktigt terrängträning :)
Imorgon spontanbokade vi en liten tripp till Mariehamn över en natt. Båt dit, en natt på hotell och sen hem igen. En liten familjesemester. På lördag ska vi nog på zoo också. Härliga dagar framöver :)
Här kommer ett litet kollage från idag på min lilla cooling :)
Nu ska jag bota hicka!
Jag har BOFF
BOFF, det går att jämföra med att livet är som grädde och BOFF är sötman där i. Det är det där lilla extra som behövs för att göra, just det där lilla extra i något redan fantastiskt. Nu använder jag ju en väldigt dålig metafor eftersom jag själv har svårigheter för just grädde, men det får fungera för att fånga den breda massan där ute av läsare så att alla kan förstå härligheten av BOFF.
BOFF är givetvis barn-och-fru-fritt. Enkelt, kort och sällsynt. Jag sitter här i soffan med ett sexpack öl, portello, chips i mängder inom räckhåll, trots att fötterna är på bordet. Förutom de få toabesök som födan framkallar kommer jag inte röra mig många millimeter då OS tar upp det mesta av min vakna tid. Och det är tyst... Det är så in åt h-vete tyst i lägenheten just nu. Katterna är utslagna i lägenhetens extrema värme så inte ens deras små tassar mot parketten hörs. Denna ljuvliga tystnad...
Så ni förstår hur hemskt jag har det nu.
Men dels för att inte låta som Homer Simpson eller en allmänt usel far, men också för att vara en gnutta ärlig så känns det lite tomt. Dryga 7 veckor räcker för att vänja sig vid lite extra rörelse i hemmet, lite mer ljud och lite mer ansträngning än ett par toabesök. Och jag måste erkänna att när jag kom hem från jobbet och ungen log och skrattade åt/med mig när han kom i min famn för första gången idag så kändes det en aning trist att de skulle gå iväg ikväll.
Men, för att knyta ihop säcken lite är jag helt övertygad om att BOFF tid behövs nångång då och då. Vi partners måste ta oss tiden för oss själva och bara vara, dels för att samla kraft men också för att inte förlora oss själva i kampen om att vara en perfekt partner, far och "inkomstbringare". Och känslan efter att sakna att vara en familj måste framkallas för att vi inte ska trilla in i ett mönster när man tar allt för givet.
Nu ska jag återgå till att glo på tv och gå ner i puls tills ljudnivån skruvas upp här.
Touch And Go
// Saint Nikolaus
En odör sprider sig...
Att lukta gott är nog ett minne blott för mig tror jag. Oftast så hinner man inte duscha en riktigt riktigt långdusch så att allt blir rent på dig utan det blir oftast en snabbdusch. När man då känner sig fräsh så tar det inte lång tid innan man blir nerspydd. Sedan är det matdags och självklart läcker man lite då vilket leder till sur mjölkdoft. Nu när det är varmt om dagarna blir jag även varm och luktar då svett också. En sån härlig kombination.. Inte trodde jag att jag, som nybliven mamma, skulle gå omkring och ses som en skunk, då alla går åt ett annat håll när dom ser den nerspydda, surluktande och svettiga Rebecca (okej, det har aldrig hänt att någon vänt men det KAN hända).
Tror ni att jag bryr mig om alla dessa odörer? Faktiskt inte alls. Dom viktigaste för mig tycker om mig ändå och vågrar visas i min närhet. Min som vill ändå ha mat av mig och min man säger att han fortfarande älskar mig (men tyckte ändå jag kunde skriva ner detta i ett blogginlägg). Då var det gjort. En förvarning till alla er gravida därute: ni kommer lukta illa!
Tror ni att jag bryr mig om alla dessa odörer? Faktiskt inte alls. Dom viktigaste för mig tycker om mig ändå och vågrar visas i min närhet. Min som vill ändå ha mat av mig och min man säger att han fortfarande älskar mig (men tyckte ändå jag kunde skriva ner detta i ett blogginlägg). Då var det gjort. En förvarning till alla er gravida därute: ni kommer lukta illa!
Tandemcykel och hästridning!
Minns ni att jag nämnde för ett tag sen att vi hade fått 10 st uppdrag att göra innan vår första bröllopsdag? Idag så skulle två st uppdrag bockas av på listan! Jag har varit nervös i över en dag för ett av uppdragen. Att rida! Jag är så sjukt hästrädd. Agneta, Malin, Nelly och Nathalie var med som stöd (det var även dom som fixat så vi kunde utföra uppdragen).
Vi började med tandemcykling. Jag satt längst bak och Niko skulle styra. Det var väldigt svårt till en början och vi hade lite svårt att komma igång men sen fick vi in det. Det enda var att det var väldigt läskigt när man satt där bak och inte kunde styra när man ville det. Men vi fixade några meter i alla fall! Malin och Nathalie testade även de med men dom fixade det inte lika galant som oss ;)
Agneta hade gjort en blåbärspaj som hon hade med sig så efter cyklingen så satt vi alla och fikade på paj, saft och rödavinbär/vitchoklad muffins. Även då tittade solen fram så det var väldigt härligt.
Över till det läskiga, ridandet! Vi fick inte tag i en islandshäst utan en fjording. Jag hade googlat lite på morgonen och läste att det liknades vid en asiatisk vildhäst, tror ni det gjorde mig lugnare? Inte riktigt. Påväg att hämta hästen så brillierade jag med mina kunskaper om hästen och Malin blev lite impad. Hästen var läskig och jag höll på långt avstånd först. Hästen skulle få sadel och sånt där man håller i. Jag kan verkligen ingenting om hästar egentligen och förstod inte alls vad dom menade när dom sa att hästen inte hade skor... Jag tror Agneta fick sig ett gott skratt ibland över mina kommentarer och mina rädda rörelser. Jag skulle även rida först. Upp kom jag med lite hjälp och väl uppe på hästen spände jag mig som satan så jag nu har ont i benen. Vi blev dock kompisar jag och hästen under promenaden så på tillbakavägen var jag inte alls lika nervös och måste säga att jag fixade det bra. Sen var det Nikos tur. Visst att han varit rädd för hästar, visst visst... Det tror jag inte alls på.. När han kommer tillbaka så rider han själv! Vad fan hände liksom? Från att ha varit själv till att rida själv o stanna hästen och posa och allt.
Det har verkligen varit en superdag och jag har haft jättekul. Levis har sovit under hela utflykten och har missade allt men vi har det på film så vi kan visa honom det i framtiden :) Just nu sitter Levis i Nikos knä, dom har killsnack säger Niko. Jag får inte höra, tror det pratades om snygga tjejer och sport.
Tusen tack tjejer för en superkul dag, det måste vi göra om (kanske utan hästridandet :) )
Svar på fråga
Passar på att skriva ett litet inlägg nu medan Levis sover. Dagarna rullar på och Levis blir roligare och roligare för varje dag som går. Han blir även tyngre vilket gör att man får sig ordentliga träningspass när man busar med honom ibland :) Datum för Levis dop är bestämt och de flesta inbjudningar är utskickade!
Kom på att jag fick en kommentar för längesen som jag lovat att svara på och det är bäst att jag gör det det nu innan jag glömmer det :) Frågan löd: "Hur har allting blivit nu egentligen när du har blivit mamma? Är det som du trodde? Vore kul att få veta om det man oroade sig för verkligen var värt att oroa sig för eller om graviditetsnojan liksom glöms bort när bebisen väl är framme. :)" Frågan var ställd av http://www.cuison.se/#home
Det är svårt att svara på faktiskt, för jag vet inte vad jag trodde egentligen eller vad jag hade för förväntningar. Jag var inte så orolig utan jag kände mig ändå redo att få rollen som mamma. Varken jag eller Niko är särskilt oroliga av oss och är lugna som personer. Dock är vi båda chockade. Det är så mycket "lättare" än vad vi trodde att ha barn. Vi skäms ju nästan ibland när vi berättar hur vi har det, han sover, äter, är vaken och glad och är sällan ledsen. Är han ledsen är det oftast att han är hungrig eller övertrött och är då lätt att trösta. Vi känner oss bortskämda. Dock trodde vi att bebisar låg och sov och egentligen inte gjorde så mycket väsen av sig, men oj så fel vi hade! Sen första dagen nästan har Levis bland annat hållit huvudet uppe. Nu vägrar han ju vara still med det, han ska stå i ens famn när man håller i hans händer, han ska rulla runt på rygg när han tränar på magen, han super på tummen, han skrattar och jollrar för fullt och han är 6½ vecka! Han är fantastiskt rolig i alla fall och helt underbar! Så det är svårt att veta vad man har att vänta utan man får nog vara redo på allt! Det finns inget mer underbart än att man upptäcker att Levis ligger/sitter och tittar på en och ler ett stort leende - det får verkligen en att smälta av lycka! Han är fantastiskt Levis, Niko är en fantastisk pappa och jag är väldigt lycklig!
Det jobbigaste är bara att tiden går så fort... Så ni gravida där ute, ta tillvara på första tiden med era små det går så fort så fort.
Nu vaknade lillen och det dags för blöjbyte :) Vi hörs :)
