Kolla noga vad bilden säger, 100 dagar kvar tills beräknad förlossning! Det låter så sjukt långt men ändå, imorgon är det tvåsiffrigt som gäller. Dock låter ju 99 så sjukt mycket mindre än 100 men ja det närmar sig sakta men säkert! Tycker ju ändå att de 100 dagarna kan flyga förbi så knodden är här nu nu nu !

Idag jobbade jag sista dagen på åtminstonde en vecka, förhoppningsvis längre. Jag känner mig helt slut i kroppen och njuter av att veta att jag kan ta det lungt nu minst en vecka. Ska till läkaren nästa onsdag och hoppas på en förlängd sjukskrivning och sedan hoppas att gravidpenningen går igenom. Tänk, i så fall jobbade jag sista dagen på ca 1½ år! Det känns helt sjukt.

Som jag tidigare skrivit så tycker jag om Big Brother. Ska inte göra detta till en big brotherblogg och försöka att inte skriva något om det. Men min stora fundering är just nu, vem kommer ut först: knodden (beräknad om 100 dagar) eller vinnaren i big brother (103 dagar kvar)...

Jag fick en sån fin kommentar på jobbet idag av ett barn. Dom är ju väldigt intresserade av min bebis och ställer en massa frågor. Idag var det ingen fråga det handlade om utan ett konstaterande. Ett barn kollade sig i spegeln och sa "jag är tjock" varpå ett annat barn svarar "nej alla här är smala". Ni kan ju gissa vart detta ledde. Ett barn säger då "nej inte Rebecca, hon är tjock"!....

Känslan av att vara gravid går egentligen inte att förklara, att bära på min och Nikos lillknodd är något som känns så fantastiskt, underbart och häftigt! Det är så svårt att tänka sig att när det knackar på inne i magen så är det vår knodd som "hälsar". Sparkarna blir starkare och starkare för varje dag som går och knodden blir mer och mer aktiv, oftast tajmar den in att börja dansa runt när jag vilar. När jag ska sova och knodden är lugn så brukar Niko skaka på magen och skrika "VAKNA" så att han ska få sig ett godnatt av knodden också :) Oftast får han en spark tillbaka.

Men allt fantastiskt bär även med sig en massa "onödigheter".
- Igår var mina fingar så svullna att jag var tvungen att ta av mig förlovningsringen och hänga runt halsen just för att jag var rädd att inte få av mig den sen. Som tur är kan jag fortfarande ha min vigselring som jag älskar så mycket så den vill jag verkligen inte ta av! Den sitter där den ska!
- Mitt minne är hemskt, ofta glömmer jag bort vad jag ska göra mitt i en sak. När jag skriver detta inlägg har jag varit tvungen att göra stolpar att följa för att inte glömma bort allt.
- Hormonerna ska vi inte ens prata om, fast egentligen vet jag inte hur förändrat det är. Jag har alltid haft väldigt lätt för att börja gråta men nu är det helt sjukt. Jag har aldrig tyckt nyfödda bebisar är söta och förlossningsprogram har varit ett big no no, men nu, jag klarar inte av att titta på en förlossning utan att börja gråta.
- Jag har alltid varit ganska trött av mig men inget går att jämföra med denna trötthet. Jag skulle kunna sova dygnet runt känns det som!
- Denna minimala urinblåsa! Jag längtar tills jag inte måste gå och kissa stup i kvarten, värst är det om nätterna när man är så trött och inte orkar gå men vågar inte ligga kvar för att riskera läckage!
- Halsbränna är ingenting att leka med, jag lever på mina Rennie. De har alltid hjälpt mig innan men nu ger de ingen effekt alls känns det som. Men jag skulle inte överleva utan mina älskade Rennie!
- Sen alla mina "problem" som jag skrivit om tidigare i bloggen, rygg/bäcken/knäproblem är inte heller roligt.
- Vikten är både positivt och negativt. Det är inte roligt att veta hur mycket man väger och veta att det bara kommer att öka men å andra sidan så skulle det vara fel om jag gick neråt. Jag ska öka i vikt och jämföras med en flodhäst nu! Bara det försvinner sedan!

Men trots alla "onödigheter" skulle jag inte vilja byta ut detta mot något. Det är underbart att få bära på mitt och Nikos barn. Något som är vårat, något som vi skapat. Att dela det med min fantastiska man gör mig så lycklig så jag skulle kunna börja gråta (hormonerna). Så ja, jag vill nog avsluta detta med att tacka Niko. TACK Niko, utan dig hade inte detta varit möjligt :)

Jag och Niko vet ju vad det är för kön på knodden men ändå är det roligt att läsa en massa "myter" om tjejer och killar. Test jag har gjort visar väldigt olika, några säger pojke och några säger flicka. Detta test nedan visar ett övertag på pojksidan men inte så stort. Och om detta test stämmer eller inte får vi vänta och se :)

För tredje gången nu börjar jag på ett inlägg då datan startats om och jag har missat det. Försöker tänka tillbaka på vad jag skrev men jag minns inte...

Jo just det, om tandkrämstubsprincipen. Min tanke är då att när tandkrämen börjar ta slut så pressar man uppifrån och trycker neråt för att få ut tandkräm. Borde inte det funka med barn? Jag vill ju ha barn i maj menar jag... Kommer det inte i maj vill jag ha ett 6e juni barn bara för att det är så skönt att alltid vara ledig på sin födelsedag!

Nu är Niko påväg hem från jobbet och jag ser fram emot söndag då vi kan sova ut! Men ja, Niko sa att det var ett bra tillfälle att gå upp tidigt och tvätta och sådant tråkigt. Jag vet inte om jag håller med om att det är ett bra tillfälle...

På söndag börjar Big Brother igen och jag är en av alla (?) som roas utav det, alltid något att titta på om kvällarna. Snart börjar även Karatefylla igen, ett väldigt sjukt men roligt program.

Nu ska jag försöka sätta på mig TENS-apparaten, vet ej om det funkar än, somnade hos sjukgymnasten och efteråt gjorde det förbaskat ont men det kanske är för det var första gången.. Men jag ger det ett försök iaf :)

...nämligen en magbild! Här är en nytagen bild i vecka25(24+6). Jag börjar verkligen känna mig som Gloria, eller växa mig in i rollen... Satt på soffkanten förut och helt plötsligt fick jag övervikt åt ena hållet och ramlade ner från den. Jag blir klumpigare och klumpigare för varje dag som går. En kollega sa idag "Oj, vad stor du är!" Vet inte om man ska svara tack eller inte, men hon har ju inte fel. Jag är stor - och större kommer jag bli. Jag mäter 110 cm runt magen nu!

Jag och min kära Niko har ju två pojkar, Napoleon och Zeus. Dessa grabbar är helt förälskade i Niko, där han är hittar man katterna, mig struntar dom i. När jag kommer hem ligger dom kvar på sin plats. Men när Niko kommer, öppnar porten och närmar sig vår dörr vaknar dom till liv. När nyckeln vrids om i låset springer dom fram till dörren och nästan överfaller honom för att dom är så glada. Vad har jag gjort för att förtjäna denna behandling? När Niko sitter vid datan får han alltid sällskap av våra pojkar, antingen ligger Napoleon vid tangentbordet eller så ligger han i soffan. Idag så kunde pojkarna samsas i den onerbäddade soffan (som gäst får man mitt Backstreet Boys påslakan!) medan Niko satt och spelade lite. Såhär söta är grabbarna!





Nu ska jag återgå till brödbaket och sedan ta mig ett kvällsbad för att förhoppningsvis lugna ner ryggsmärtorna lite!

Dagen började med jobb, 6.55 började jag! Det är lite väl tidigt för min smak! Efter jobbet var det dags att ta prover och sedan prat och koll hos barnmorskan :) SF-måttet var helt normalt och låg på 25 cm, lillknoddens hjärta slog 146 slag i minuten (mitt slog 80). Mitt järnvärde var inte jättebra utan nu måste jag börja med järntabletter som jag nu inhandlat! Jag tog även ett stort steg! Jag tog reda på min vikt för första gången på många många år. Trodde jag gått upp 10-15 kg men hade "bara" gått upp 6 kg :) Fick även en tid hos en läkare för prat om sjukskrivning och bokade in de två nästa träffarna med BM!

Idag är det alla hjärtans dag och vi åt lyxmiddag! Hamburgare och Coca Cola! Det är nog för tillfället den godaste mat som finns. Sen tackar jag systembolaget för att det finns alkoholfritt vin, vilket jag slurpar på just nu.

Kort på magen kommer imorgon tror jag, ska försöka komma ihåg att ta en bild då.

Adios!