Att flyga var ingen match inte för Levis. Han fick ett eget bälte i mitt knä och jag kunde då inte amma vid start och landning som jag hade bestämt. Hade dessutom låtit Levis få vänta lite extra länge på mat så han verkligen ville äta när vi lyfte så han inte skulle få lock för öronen. Snacka om ångest jag fick när han fick vänta ännu längre. Flygvärdinnan sa att de inte kände av om de fick lock förrän dom var 6 månader eller nåt sånt. När vi lyfte så grät han lite lite och allt jag tänkte var "fan om hon har fel och säger att dom inte kan få ont i öronen nu. Vad arg jag blir om han får ont". Men ja, gråten gick över på en minut och sen var han glad. Han fick äta lite sen och somnade och sov igenom nästan hela resan. Tills strax innan vi skulle landa, han fick sitta i Nikos knä ett tag och självklart bajsade. Aldrig har det luktat så illa heller och självklart så tändes precis bälteslampan då så inte gick det att byta heller. Vi låtsades som ingenting - att vi inte visste vad som luktade.  Men han skötte sig exemplariskt vår grabb :)

 

Här i Piteå är allt bara bra, skönt att få lite avlastning med Levis. Även att han är helt fantastisk och jag njuter verkligen av varje sekund med han så blir man avundssjuk på alla som har familj och släkt i samma stad. Vi är ju helt ensamma i Uppsala. Därför ska jag och Niko ikväll gå ut och äta - bara vi två. Andra gången på snart fem månader vi är själva. Det ska bli mysigt. Levis lämnar vi med farmor och farfar :)

 

Visst har jag sagt att jag har en fantastisk make? Igår fick jag ett paket. I där gömde sig dessa skönheter som matchar min vigselring och mitt halsband. Diamonds are a girl's best friend - eller hur är det nu man säger :)? Tack älskling för diamanterna :) Dom är helt fantastiska!