Var längesen jag skrev något nu men livet som blivande förälder kräver uppoffringar, min har hittils varit att inte skriva så mycket här...

Dock bör jag kort hedra min fina Audi som nu inte längre finns bland oss. Vet att det nämnts i bloggen, men att sörja tar tid och nu har vi bytt till oss en Renault. Kombi. mhmm. Nåja, plockade ju hem vagnen för ett tag sen och först då insåg jag nyttan i att ha ett stort bagageutrymme. Insåg också att med packning finns det risk att det nog bara blir ett barn i denna familj. I alla fall tills Rebecca skaffar sig ett körkort så vi kan köpa en till kärra, alternativt ett släp för att ta oss upp till Piteå och ner till Västervik.

Till rubriken. Dom flesta har säkert sett Solsidan, och har ni inte det så se Solsidan för har ni inte gjort det så har ni, precis som med filmen Madagascar, missat någonting fantastiskt. En av de bästa avsnitten handlar om en persons grillberoende. Jag ska inte gå så långt och påstå att jag är likadan, men vi har grillat 5 dagar i rad nu, och våran grillpremiär var för 5 dagar sedan... Men jag kan inte hjälpa det. Om jag måste säga att jag är bra på någonting, och nu tar jag i från tårna och står rakryggad och säger det, skriver det, så är jag fantastisk på att grilla! Ni vet den där flintasteken man alltid har ätit för att den är billig och enkel. Man lägger den på grillen, går och dricker en öl, går tillbaka och vänder den, går och hämtar en ny öl och dricker den och sen är flintasteken klar? Den blir ganska bränd, torr och man ångrar sig att man tog det billiga alternativet så fort man tar en tugga... FEL FEL FEL! Flinta går att grilla så den smälter i munnen när man tar sin första tugga! Så jä*la bra är jag på att grilla!

Så, därför fortsätter jag att grilla. Dessutom måste vi boka grillplatsen. Det är för att uttrycka det milt, inte allemansrätt utanför våran balkong. Vi bor på bottenvåningen och har ett stort behov av att ha uteplatsen utanför (se stycket ovan) och därför gäller det att hålla hårt i den. 14 dagars grillning i sträck oavsett väder bör göra susen.

Sen har vi planterat örter också. Vårat sommarprojekt som låter enkelt men 4 örter, 4 krukor, 2 katter och jag och Rebecca. Det är svårare än man kan tro då vi lyckats döda det mesta här + att vi inte kan ha någonting som växer och är grönt inomhus. Våra katter är inte köttätare som deras förfäder och därför är det förbud på sådant här.

Långt långt och ganska långt ifrån varför denna blogg startades. Men men, nog längt man ändå lit ti barne kom!

Over and out

//Saint Nikolaus