Idag när jag och min kära make gick till ICA så kom vi på en sak. Att om en månad så borde vi vara föräldrar, eller där i krokarna i alla fall. Det är ju helt sjukt egentligen! Snart är vi inte två längre, eller ja fyra om man räknar med katterna. Det känns konstigt, skrämmande men häftigt.

Hos BM såg allt bra ut. Jag trodde ju att han rört sig runt som satan i magen och inte låg med huvudet neråt men jo visst, han har nu fixerat sig och var påväg neråt i bäckenet :) Det kan ju fortfarande ta lång tid innan han kommer man att han ligger rätt på sin plats nu känns skönt :) Vi sammanfattade graviditeten lite kort och vår BM läste igenom mitt förlossningsbrev som hon tyckte var jättebra och skrev i princip bara i sammanfattningen att dom skulle läsa mitt brev när vi väl ska till förlossningen.

Efter BM var jag på Uppsala Lilla Spa hos Emma och fick mig en fantastisk massage, och en härlig ansikts- och fotkur. Skönt att få skämma bort sig lite innan allvaret börjar :) Så tack Emma för behandlingarna och tack Niko för födelsedagspresenten :)

Som kommentar till Nikos inlägg så kör jag kanske lite med tystnadsstrategin men har mer och mer vant mig vid att barnet kanske blir en T Mattheos ändå :P Men idag insåg jag att vi har två namn, jag röstar för det ena och Niko för det andra! Haha, hur ska detta sluta? Niko föreslog att vi får döpa honom till Tord. Det kanske är där vi får landa...

Imorgon är första gissningen på att lillen kommer. Vad tror ni? Blir det så?