Nä, nu var det längesen jag skrev men tenderar att ösa ur mig när jag väl skriver så det kanske behövdes en paus. Anledningen är dock mycket simpel. Har suttit isolerad sedan 1 och en halv vecka och gjort C-uppsats. Onsdag lämnades den in, fredag opponerades det, helgen har jag formulerat nya meningar och igår började jag mitt sommarschema på jobbet. Så, kortfattat har jag inte hunnit och då tid har kommit, har jag varit alltför slö.

Men, som alla som någonsin har pluggat eller håller på och pluggar så har ni varit med om den fullständiga tomheten som uppstår efter ett stort arbete. Trots att jag hållt mig lagomt sysselsatt sedan onsdag så känns det som att tiden inte existerar. Vad gör jag nu, när jag kommer hem från jobbet? Ingen ångest för att jag borde plugga... Ingen ångest över att klockan ska ställas på 07.00. Jag får ångest över att inte ha ångest och för att jag inte vet hur jag ska spendera min tid. Så trots att pluggångesten är över lever ångesten kvar på något sätt.

Min far har dock påpekat åtskilliga gånger att jag nog förmodligen kommer ha användning av min tid, snart nog.

Det här med att be om saker har jag fått lära mig att man ska vara försiktig med. Jag tog dock tillfället i akt och bad till de makter som kan tänkas styra om att våran unge skulle dyka upp efter fredagen och inte före. Detta var makterna tillmötesgående med men de, eller ungen själv, ansåg tydligen att om man ber om saker, finns alltid risken att man får för mycket. Nu tycker jag att vi har väntat nog. Han är mogen och klar, Rebecca är tillräckligt stor och vi är redo. Vad mer behövs?`

Tänkte att jag skulle försöka få in barngrejen nånstans i inlägget men inser att nu händer det egentligen inte så mycket. I alla fall inte för mig. Jag har gjort mitt jobb nu, eller snarare för 9 månader sedan, och nu är det bara denna väntan. Jo, förvisso, jag hade inte fällt många sorgetårar om vi fått vårat barn innan fredag. Det finns inte mycket som slår ens första EM. Vi ska sörja och glädjas åt våra lags framgångar tillsammans. Vi ska skrika och sitta tysta av den nervositet som endast fotbollen kan ge. Vi ska bli vi tre framför tv:n och hata och älska. Åh, vilken lycka.

Avslutningsvis. Jag har upplevt mycket från Rebecca under den gångna graviditeten, mestadels positivt men som alla andra så finns det vissa egenskaper som är mindre uppskattande. Hur fin och vacker och fantastisk Rebecca än är så uppmuntrar jag inte till avancerade yoga övningar på vardagsrumsgolvet. För min skull...

Touch And Go

Saint Nikolaus