Hur Rebecca blev Gloria
I den innersta delen av mitt hjärta hoppas jag att ni sett den fantastiska filmen från DreamWorks Animation, Madagascar. En av de bästa animerade filmerna som skapats. Har ni inte det, så spelar det inte så stor roll för detta inlägg, men ni har säkert missat en av de bästa stunderna i erat liv. Filmen handlar i stort om ett gäng exotiska djur som hamnat på ett zoo och drömmer om "The wild life". En av dessa karaktärer är den glamorösa och eleganta damen Gloria. Gloria är en flodhäst och har alla de egenskaper man föreställer sig att en flodhäst ska ha.
Utan att gå in på detaljer i historien så började det med att jag på våran fantastiska resa för några veckor sedan råkade höra (och även om jag hörde fel så blev det rätt) en konversation mellan två män. Den kryssning vi var på var inte helt oväntat inspirerad, sponsrad och överfylld av dreamworks figurer, skådespel och bilder. Det bör då tilläggas att Madagascar var den mest framträdande i detta.
Konversationen var kort men gick ut på att en kraftig man gick fram till en annan kraftig man som låg och solade. I mitt huvud lät det verkligen som att den förste mannen sa hej, och sedan frågade hur det var med Gloria... Snabbt kopplade det, förmodligen eftersom jag under flera dagar blivit översköljd av bilder o.s.v, och i samma stund vände jag mig om och såg Rebecca komma gående mot mig. Liknelsen var i denna stund (solsting, törst, matthet, you name it) oslagbar.
Under senare tid har Rebecca även skapat sig vissa egenskaper som man kan tänka sig Gloria har. Inte just när Gloria är på plats för inspelning, men mellan scenerna. Rebecca ropade förra veckan på mig när hon låg i badet. Efter en stund förstod jag vad det handlade om och jag fick snällt gå in och, tro det eller ej, dra upp henne ur badkaret för att hon inte kunde ställa sig upp.
Hon har även skapat sig en teknik för att ta sig ur bilen nu när det har blivit lite svårare. Hon börjar med ett lite lätt gung fram och tillbaka i sidled för att få upp farten. Sen kan det otränade ögat se hur hon sträcker ut armarna och gör en fantastisk och übersnabb hjulning ut ur bilen för att elegant landa på fötterna. Sanningen är att efter en stunds gungande sträcker hon faktiskt ut armarna, men inte för att förbereda kontakt med marken utan för att skapa en sorts motvikt till resten av kroppen. Därefter "rullar" hon ut ur bilen och får då även bilen att gunga till en aning. Ofta har jag redan då klivit ur, packat ut, lämnat nyckeln i låset, gått in och slagit på kaffet och sedan tillbaka till bilen för att låsa och hålla henne sällskap hem.
Förutom allt detta tillkommer naturligtvis Glorias naturliga egenskaper som ökat intresse för mat, oviljan att röra sig när hon hittat en bra plats i soffan, smidigheten och den lite långsammare takten. Vad allt detta gör med mig är lite oklart, men jag vidhåller att jag fortfarande är och ser likadan ut som för några månader sedan.
Det är en ära att få fortsätta vandra längs hennes sida, även om det blir längre och längre ifrån för varje dag, och följa denna utveckling som sker. Att på många sätt säga att vi karlar har det lätt under graviditeten är helt oklanderligt rätt, men på andra sätt kanske inte. Det förväntas att vi faktiskt ska rycka ut i form av brandkår för att rädda en strandad (badkarssatt?) flodhäst. Det förväntas av oss att veta när och hur och varför vi ska förhålla oss på ett visst sätt vid en viss tidpunkt. Det förväntas av oss att när vi äntligen ska få äta våra fantastiska makaroner och köttbullar, betala 600 kronor för spontanmiddag på en restaurang som faktiskt i ärlighetens namn inte smakade mycket godare för att "vi" blev spontanhungriga.
Jag skulle dock aldrig byta med henne, så nu när Gloria kommer hem ska vi iväg och köpa spjälsäng (jag kör, jag lastar in och ut och bygger ihop) och sedan kommer mina föräldrar på besök. Därefter håller vi tummarna att Rebecca är på inspelning för nästa Madagascar och att vi snart får en ny succë i dvdhyllan.
//Saint Nikolaus
Touch And Go
Hahahahahahahahahahaha! Sitter och skrattar för mig själv! Så bra skrivet! Jag kissar nästan på mig av skratt, på riktigt. Det är också något man kan göra som gravid, och något mindre roligt. Men tur nog lyckades jag hålla mig, denna gång.
Jag ser det framför mig det du beskriver, men även känner igen mig så himla mycket i detta beteende som Rebecca just börjat visa, och jag kan säga dig Niko att det blir inte lättare för dig (eller Rebecca heller för den delen). Snart får du hjälpa henne när hon ska ta på sig skorna, ta av sig skorna. Och när hon tappat något på golvet kommer hon ha två val 1) låta det ligga kvar eller 2) ropa på dig så du får ta upp det. Det här med att faktiskt ta upp det själv finns inte. Jag kan ge fler exempel på saker du kommer få göra under denna resans gång som du aldrig trodde du skulle få göra, men det vore nästan att ta ifrån det roliga, jag låter dig upptäcka dessa saker själv och kanske skriver du om det i fler inlägg, jag ser iallafall frar emot att läsa det. Kram på er Mattheos familjen!
Superbra skrivet :) Väldigt roligt att läsa, hoppas gloria skriver lite också och att du såklart gästspelar du med :)