BOFF, det går att jämföra med att livet är som grädde och BOFF är sötman där i. Det är det där lilla extra som behövs för att göra, just det där lilla extra i något redan fantastiskt. Nu använder jag ju en väldigt dålig metafor eftersom jag själv har svårigheter för just grädde, men det får fungera för att fånga den breda massan där ute av läsare så att alla kan förstå härligheten av BOFF.

 

BOFF är givetvis barn-och-fru-fritt. Enkelt, kort och sällsynt. Jag sitter här i soffan med ett sexpack öl, portello, chips i mängder inom räckhåll, trots att fötterna är på bordet. Förutom de få toabesök som födan framkallar kommer jag inte röra mig många millimeter då OS tar upp det mesta av min vakna tid. Och det är tyst... Det är så in åt h-vete tyst i lägenheten just nu. Katterna är utslagna i lägenhetens extrema värme så inte ens deras små tassar mot parketten hörs. Denna ljuvliga tystnad...

 

Så ni förstår hur hemskt jag har det nu.

 

Men dels för att inte låta som Homer Simpson eller en allmänt usel far, men också för att vara en gnutta ärlig så känns det lite tomt. Dryga 7 veckor räcker för att vänja sig vid lite extra rörelse i hemmet, lite mer ljud och lite mer ansträngning än ett par toabesök. Och jag måste erkänna att när jag kom hem från jobbet och ungen log och skrattade åt/med mig när han kom i min famn för första gången idag så kändes det en aning trist att de skulle gå iväg ikväll.

 

Men, för att knyta ihop säcken lite är jag helt övertygad om att BOFF tid behövs nångång då och då. Vi partners måste ta oss tiden för oss själva och bara vara, dels för att samla kraft men också för att inte förlora oss själva i kampen om att vara en perfekt partner, far och "inkomstbringare". Och känslan efter att sakna att vara en familj måste framkallas för att vi inte ska trilla in i ett mönster när man tar allt för givet.

 

Nu ska jag återgå till att glo på tv och gå ner i puls tills ljudnivån skruvas upp här.

 

Touch And Go

// Saint Nikolaus