1 april idag och jag lyckas alltid bli lurad. Förra året blev jag lurad av syster att hon var gravid och ringde i panik till min älskade Niko som då befann sig i öken med en beduin tittandes på stjärnorna... Så förstörde jag allt. Nu sitter jag dock här ett år senare och syster har varit gravid och fött min underbara systerson så panikkänslorna då handlade inte om att jag inte var glad utan för att hon isf var i typ v18 o inte sagt nåt till mig.

I år råkade jag ännu en gång ut för min systers skämt. Som gudmor till Lowe frågade jag om hon vill att jag ska läsa eller något på dopet varav jag får svaret att Jompas bror (som är gudfar) ville sjunga och då undrade dom om jag ville sjunga med honom... Shit tänkte jag, sjunga, jag har glömt hur man gör. Jag kunde sjunga en gång i tiden men är inte tränad nog att uppträda med sång. Frågade snällt vad som skulle sjungas. Svaret blev "tryggare kan ingen vara" i akapella, tvåstämmigt och om Niko ville vara med och sjunga så fick han gärna det så det blev trestämmigt. Där började paniken slå in, tryggare kan ingen vara... Hur fan säger man nej på ett snällt sätt? Jag sa iaf vänligt att jag hellre läser något! Syster ringer och säger att det var ett skämt. Vilken lättnad det var! Jag kunde inte se mig stå där och sjunga inför folk. Mamma och pappa hade varit med på noterna och suttit och skrattat åt mig. Dom visste att jag skulle bli nervös och inte veta vad jag skulle säga. Men det känns skönt, det blir ingen akapellasång i stämmor för mig - utan jag erbjöd mig att läsa något i stället. Då behöver jag inte öva upp rösten i alla fall.

Näe, nu är det BB-live!